I helgen var jag, mamma och en av hennes kollegor ute och gick på stan och gick förbi Nucleo de Arte där vi kikade in. Nucleo de Arte är ett konstnärskollektiv där konstnärer har en gemensam studio och ett galleri där de ställer ut konsten. Det fanns redan när mamma var här på åttiotalet under inbördeskriget och spelade en stor roll efter kriget.
Efter kriget samlades nämligen vapen in, och i och med att du lämnade in ett vapen fick du diverse jordbruksredskap. Alla vapen som samlades in förstördes och användes sedan för att göra skulpturer. Budskapet var att det går att bygga upp något efter ett krig och att något som har använts för att göra ont kan även användas för att göra gott. Projektet hette Artists against Arms och fick väldigt stort genomslag internationellt. Många av artisterna som medverkade var baserade på just Nucleo de Arte, och det är ett välkänt ställe i Maputo.
Så där var vi och tittade och då började en av konstnärerna prata med mig, och vi snackade på ett tag. Det visade sig att han hade varit bildlärare på svenska skolan här i Maputo och även varit i Norge och haft utställningar. De senaste sju åren har han bott i New York i Brooklyn där han har en studie. Han pratade därför väldigt bra engelska och det visade sig också att han kände U21-tränaren som jag vill engagera i mitt projekt. Vi bytte mail och telefonnummer och han ville väldigt gärna samarbeta med de nordiska ambassaderna för att ha flera konstprojekt.
Redan några timmar senare ringde han upp och bjöd in mig till en bbq som de skulle ha senare på kvällen på Nucleo de Arte. Jag hade sagt att jag inte hade lärt känna några än på de två veckorna jag hade varit här så han tyckte att det var på tiden att jag gjorde det!
