Vår nästa tränarutbildning är nu planerad till 6/10 för våra tränare i Maputo provinsen. De ska då få lära sig om sex- och samlevnad: om sexuell & reproduktiv hälsa, familjeplanering, hur man förebygger HIV/AIDS, hur - och varför - man använder kondomer samt diskutera normer och tonårens psykiska och fysiska förändringar.
I samband med kursen hoppas vi på att kunna dela ut start-kiten med material till alla tränare! Start-kiten räcker dock inte så länge med de förutsättningar som tjejerna och tränarna ställs inför. Våra ursprungliga 26 tränare i Maputo City (Maputo City och Maputo provins är alltså två olika provinser!) har redan problem med att få fotbollarna att gå ihop trots att de fick fyra stycken helt nya i våras. Som tur var hade vi gamla bollar, dels från FC Djursholm och dels från en vän och fotbollstränare till mig i Mocambique, Nino, som hade massa bollar liggandes hemma och som tyckte att alla borde hjälpa till på något sätt utifrån de förutsättningar som var och en har. Han sa: "Cecilia, jag har inga pengar att ge dig, men jag har några fotbollar som du behöver mer än vad jag behöver - så ta dom, få det här projektet att blomstra!" Och dessa bollar används nu flitigt av Elias, Amosse, Sônia, Cândida, Alda, Bento och Sualé. Samtidigt försöker vi i så stor utsträckning som det är möjligt uppmuntra tränarnas entreprenörsanda. Tar materialet slut, måste de lösa detta problem för egen förmåga. Och för vissa av dem har detta redan gett utdelning - Higino har aldrig problem med bollar då hans lag har blivit sponsrat av en lokal organisation. Det är ett stort jobb att väcka tränarnas entreprenörsanda och insikt om att de själva kan förändra sin situation, eftersom de under hela sin uppväxt har fått höra att de inte kan detta. Kreativitet, engagemang och självförtroende - tron på att man kan lyckas - är få förunnat i Mocambique, men sakta men säkert anammar tränarna detta och på så sätt sprids det till tjejerna så att framtida generationer kan börja leva livet med huvudet högt - redan från början!
Och någon som verkligen har anammat detta och vars självförtroende växer för var dag är min anställda och tillika projektledare i Mocambique, Sarita. Hon har nu blivit inbjuden - som enda mocambikan - till en kurs anordnad av Hollands fotbollsförbund om hur man praktiskt arbetar med barn i projekt. Och inte bara det, kursen hålls i Kenya! Så mellan den 14-20/10 ska Sarita öva sina färdigheter som projektledare, speciellt med barn som fokus. Hon ska öva sin engelska (hon har redan bett mig om diverse dokument på engelska så att hon kan presentera projektet på ett snyggt sätt) och framförallt ska hon känna sig viktig och betydelsefull! Vi satsar på henne - och då kommer hon satsa på våra tränare - som kommer satsa på tjejerna! Så nu behöver vi bara några som satsar på oss allihopa. Visa ditt stöd på 6151-555 983 048.
Men innan det bär av till Kenya, bär det av till Maputo provins och tränarutbildning. Sen när Sarita är tillbaka från Kenya blir det lansering av vår andra fotbollsliga i Inhambane. Och sen åker jag till Mocambique - och både jag och Sarita åker till Quelimane, Zambezia, för att anordna en tränarutbildning för 15 nya tränare! Då har Zambezias kvot i år om 25 tränare uppnåtts!
27 september 2012
Mer insamlingar
Insamlingen fortsätter!
Fler och fler hör av sig och vill fortsätta lämna in fotbollskläder och fotbollsskor till tjejerna i Futebol dá forca! Och eftersom det är runt 3000 tjejer så behövs det verkligen - så fortsätt i samma anda och samla ihop dina gamla fotbollsgrejer och lämna in - nu antingen på Djursholms IP till FC Djursholm eller till Sportsgear Sweden, i Sköndal, som tillsammans med sina samarbetsklubbar stöttar Futebol dá forca!
Befinner du dig utanför Stockholmsområdet? Kontakta mig så löser vi det praktiska kring din klubbs insamling! Maila: c.andrennystrom@gmail.com för fler alternativ.
Fler och fler hör av sig och vill fortsätta lämna in fotbollskläder och fotbollsskor till tjejerna i Futebol dá forca! Och eftersom det är runt 3000 tjejer så behövs det verkligen - så fortsätt i samma anda och samla ihop dina gamla fotbollsgrejer och lämna in - nu antingen på Djursholms IP till FC Djursholm eller till Sportsgear Sweden, i Sköndal, som tillsammans med sina samarbetsklubbar stöttar Futebol dá forca!
Befinner du dig utanför Stockholmsområdet? Kontakta mig så löser vi det praktiska kring din klubbs insamling! Maila: c.andrennystrom@gmail.com för fler alternativ.
24 september 2012
Tack FC Djursholm!
Igår var jag på plats på Djursholms IP för att samla in begagnade fotbollskläder & fotbollsskor. Det var ett nostalgiskt återseende, jag har spenderat väldigt väldigt mycket tid där nere på IP under min uppväxt. Kärt återseende med gamla ledare och tränarkollegor och extra kul eftersom insamlingen var klubbens initiativ!
Klubben utmanade sina medlemmar - själva skänkte klubben 500 matchtröjor (!) och 25 väskor (till tränare i en provins) - och medlemmarna antog utmaningen! Mellan 12.00-16.00 stod jag och samlade in 110 par fotbollsskor i bra skick, 68 t-shirts, 33 jackor/tröjor, 40 långbyxor, 57 par shorts och 69 par strumpor! Och framförallt träffade jag många glada engagerade människor som stöttar Futebol dá forca - vilket är minst lika viktigt!
Flera av mina tidigare spelare som jag tränade under ca 5 år, kom också förbi och sa hej och hade med sig sina gamla kläder. Det var extra kul att träffa "mina" första tjejer igen. Jag blev extra rörd av en av dem, Therese, som motvilligt gav bort sina gamla fotbollsskor. Hennes pappa, och tillika f.d. lagledare, berättade att skorna hade ett stort personligt värde för Tess eftersom hon hade spelat med dem när jag var hennes tränare. Men nu var det dags för "mina" nya tjejer att använda dem!
Stort tack till alla ni som kom förbi och gav bort kläder och skor, och stort tack till FC Djursholm för initiativet och er stora donation av 500 matchtröjor. Även ett stort tack till Wille Runsiö och Robban Asadkhan som var på plats - även de på eget iniativ efter att ha sett info om insamlingen på facebook - för att hjälpa mig med det praktiska runt om insamlingen och transport av grejerna efteråt till förråd! Det är fantastiskt när människor hjälper till för att de vill utan att man ber om det, stort stort tack!
Glömde du att komma förbi? Ingen fara, lämna in ditt bidrag till FC Djursholm under oktober månad så fraktas det med resten av det insamlade till Mocambique i november!
22 september 2012
Spontanföreläsning för "Djurgårdsandan"
Igår ringde Ahmed Abdirahim från Fryshuset mig, och vi bestämde träff för att bolla idéer. Ahmed jobbar även han med fotboll som socialt verktyg och hjälper nu Djurgårdens IF med deras projekt "Djurgårdsandan" som syftar till att utbilda deras barn- och ungdomsledare för att de också ska kunna använda fotboll på samma sätt. Konflikthantering, sociala värderingar, motivation och drivkraft är ledorden för Djurgårdens satsning.
DIF jobbar i problemtyngda föroter med spontan-fotboll där barn och ungdomar kan komma förutsättningslöst och spela fotboll med ledare som själva kommer från området! Men de allra flesta som kommer är killar och alla jag möter berättar hur svårt det är att få dit tjejer. Mötet med Ahmed från Fryshuset och DIF:s projektansvarige Johan Wilny bekräftar den bild jag har sedan tidigare efter möte med Kista SC. I Kista finns ca. 15 aktiva tjejer i blandade åldrar. Så varför lyser tjejerna med sin frånvaro? Det ska jag ta reda på och sedan ska jag ändra på det! Futebol dá forca ska alltså börja ta sig an Stockholm också, tänkte jag!
Ahmed höll i andra mötet med DIF:s ungdomsledare och jag hängde med för att lyssna på vad de skulle lära sig. Ahmed är en duktig talare och pratar engagerad utifrån egna erfarenheter om hur en strulig kille kan hamna rätt om han bara möter en engagerad fotbollstränare.
När jag satte mig ner i den blandade gruppen av unga invandrarkillar och Östermalms-pappor (endast fyra kvinnor fanns i lokalen!) fick jag ett lite roat, nedlåtande leende från de två papporna och tillika fotbollstränarna vid min sida: "Hehe, så är du tränare eller?!". Tränare har jag varit, men numera jobbar jag med fotboll på heltid, svarade jag och berättade kortfattat min historia. Till svar fick jag gapande munnar. Ja, varför lyser tjejer med sin frånvaro? Kanske för att de hela tiden blir ifrågasatta när de går mot normen?! Varför skulle inte en ung tjej kunna vara fotbollstränare? Ja, lite bättre sociala värderingar behöver de minsann.
Och det var alltså det som Ahmed skulle tala med dem om. Han började med att fråga tränarna varför de är tränare. "Vad är det som motiverar er?" De flesta papporna berättade att de först och främst ville hålla sina pojkar borta från stök och bråk, och de flesta invandrarkillarna hade liknande anledningar. De såg det alltså som att de med fotbollen kunde hålla spelarna borta från diverse riskfaktorer, hålla dem borta från väl väg. Och det tycker jag är helt fantastiskt. Men jag tycker inte att det bör sättas i främsta rummet.
Så Ahmed gav mig uttrymme att dels berätta vad jag gör och dels att berätta om min motivation. Att vara tränare handlar inte om att "ta bort" spelare från riskfaktorer, det handlar om att ge dem en möjlighet att själva bestämma sig för att hålla sig borta. Genom att stärka spelares självförtroende kan en tränare inte bara utveckla fotbollsspelare, men även individer som med ett starkt självförtroende kan säga nej när de tycker att något är fel, kan gå emot grupptryck och på så sätt automatiskt hålla sig borta från de riskfaktorer som finns.
En tränares främsta roll är att finnas där, se varenda spelare för den individ den är och att stärka dessa individers självförtroende. Så fungerar fotboll som socialt verktyg. Och det är lika viktigt i Sverige som i Mocambique. Till svar fick jag flera gapande munnar, men även applåder.
Det var ett helt nytt forum för mig att prata på, och jag var väldigt oförberedd då det inte var planerat men det var ett kul sätt att inspirera andra på och samtidigt få fram det budskap jag försöker sprida. Vi får se vad "Djurgårdsandan" och Futebol dá forca kan göra tillsammans.
Fast jag måste erkänna att det inte kändes helt rätt att stå där på Stadion. Jag känner mig mer hemma på Råsunda - men som sagt, fotboll river ner barriärer som annars håller människor isär.. Eller vad är det jag brukar säga?
DIF jobbar i problemtyngda föroter med spontan-fotboll där barn och ungdomar kan komma förutsättningslöst och spela fotboll med ledare som själva kommer från området! Men de allra flesta som kommer är killar och alla jag möter berättar hur svårt det är att få dit tjejer. Mötet med Ahmed från Fryshuset och DIF:s projektansvarige Johan Wilny bekräftar den bild jag har sedan tidigare efter möte med Kista SC. I Kista finns ca. 15 aktiva tjejer i blandade åldrar. Så varför lyser tjejerna med sin frånvaro? Det ska jag ta reda på och sedan ska jag ändra på det! Futebol dá forca ska alltså börja ta sig an Stockholm också, tänkte jag!
Ahmed höll i andra mötet med DIF:s ungdomsledare och jag hängde med för att lyssna på vad de skulle lära sig. Ahmed är en duktig talare och pratar engagerad utifrån egna erfarenheter om hur en strulig kille kan hamna rätt om han bara möter en engagerad fotbollstränare.
När jag satte mig ner i den blandade gruppen av unga invandrarkillar och Östermalms-pappor (endast fyra kvinnor fanns i lokalen!) fick jag ett lite roat, nedlåtande leende från de två papporna och tillika fotbollstränarna vid min sida: "Hehe, så är du tränare eller?!". Tränare har jag varit, men numera jobbar jag med fotboll på heltid, svarade jag och berättade kortfattat min historia. Till svar fick jag gapande munnar. Ja, varför lyser tjejer med sin frånvaro? Kanske för att de hela tiden blir ifrågasatta när de går mot normen?! Varför skulle inte en ung tjej kunna vara fotbollstränare? Ja, lite bättre sociala värderingar behöver de minsann.
Och det var alltså det som Ahmed skulle tala med dem om. Han började med att fråga tränarna varför de är tränare. "Vad är det som motiverar er?" De flesta papporna berättade att de först och främst ville hålla sina pojkar borta från stök och bråk, och de flesta invandrarkillarna hade liknande anledningar. De såg det alltså som att de med fotbollen kunde hålla spelarna borta från diverse riskfaktorer, hålla dem borta från väl väg. Och det tycker jag är helt fantastiskt. Men jag tycker inte att det bör sättas i främsta rummet.
Så Ahmed gav mig uttrymme att dels berätta vad jag gör och dels att berätta om min motivation. Att vara tränare handlar inte om att "ta bort" spelare från riskfaktorer, det handlar om att ge dem en möjlighet att själva bestämma sig för att hålla sig borta. Genom att stärka spelares självförtroende kan en tränare inte bara utveckla fotbollsspelare, men även individer som med ett starkt självförtroende kan säga nej när de tycker att något är fel, kan gå emot grupptryck och på så sätt automatiskt hålla sig borta från de riskfaktorer som finns.
En tränares främsta roll är att finnas där, se varenda spelare för den individ den är och att stärka dessa individers självförtroende. Så fungerar fotboll som socialt verktyg. Och det är lika viktigt i Sverige som i Mocambique. Till svar fick jag flera gapande munnar, men även applåder.
Det var ett helt nytt forum för mig att prata på, och jag var väldigt oförberedd då det inte var planerat men det var ett kul sätt att inspirera andra på och samtidigt få fram det budskap jag försöker sprida. Vi får se vad "Djurgårdsandan" och Futebol dá forca kan göra tillsammans.
Fast jag måste erkänna att det inte kändes helt rätt att stå där på Stadion. Jag känner mig mer hemma på Råsunda - men som sagt, fotboll river ner barriärer som annars håller människor isär.. Eller vad är det jag brukar säga?
Insamling på Djursholms IP
Min moderklubb F.C. Djursholm går nu in och stöttar Futebol dá forca - igen! Det var med material från klubben som jag startade Futebol dá forca i september förra året och nu skänker de 500 matchtröjor till tjejerna i Mocambique. Klubben anordnar också nu på söndag den 23/9 en insamling för alla klubbens medlemmar på Djursholms IP. Kläder, skor - allt är välkommet mellan kl. 12.00-16.00.
FCD stöttar oss med 500 matchtröjor - vad gör du?
Jag själv finns på plats för att svara på frågor, berätta mer och visa bilder. Kom förbi och visa ditt stöd!
Aktuellt: Insamling av fotbollskläder & skor. Djursholms IP 23/9 kl. 12-16.
Ungdoms- och Sportministeriet med på riktigt
Vår samarbetspartner i Mocambique, Ungdoms- och Sportministeriet, är nu med på riktigt! Självaste ministern ringde häromdagen och lovordade projektet - och vill nu bli personligt uppdaterad på allt som händer i Futebol dá forca!
Vårt samarbete har hittills varit mer en underskrift på ett papper, men intresset växer! Förhoppningsvis gör det även det i samhället i stort. För några veckor sedan var det en skämtteckning i en av Mocambiques största tidningar om tjejfotboll. Teckningen var väldigt sexistisk men faktumet att den faktiskt ändå fanns där visar att tjejfotboll nu på allvar börjar bli ett inslag i samhället.
Som texten går i vår officiella låt: "Nu är det tjejernas tur, här kommer vi och vi kommer för att stanna!"
Vårt samarbete har hittills varit mer en underskrift på ett papper, men intresset växer! Förhoppningsvis gör det även det i samhället i stort. För några veckor sedan var det en skämtteckning i en av Mocambiques största tidningar om tjejfotboll. Teckningen var väldigt sexistisk men faktumet att den faktiskt ändå fanns där visar att tjejfotboll nu på allvar börjar bli ett inslag i samhället.
Som texten går i vår officiella låt: "Nu är det tjejernas tur, här kommer vi och vi kommer för att stanna!"
Vår första provinsiella liga lanserad!
Lördagen den 15 september lanserade vi vår första Futebol dá força-liga i Xai-Xai i provinsen Gaza. I provinsen har vi 15 aktiva lag och alla var taggade till tänderna - nu är det inte bara träning som gäller utan även regelbundna matcher!
Trots mycket krångel innan och mycket regn under dagen spelades ligans första sex matcher under lördagen. Glada tjejer och motiverade tränare fanns på plats, och lagen fick även en del av sitt start-kit med material (resten kommer inom kort). Musiken som spelades på högsta volym drog till sig mycket publik och de kunde lyssna på vår egen officiella låt (gör det du med här!). Spelare, tränare liksom publik fick också under dagen ta del av sex- och samlevnadsundervisning av tolv aktivister som var på plats. Kondomer, vikten av skyddat sex och nej till HIV - bra och viktiga saker som genom fotbollen når ut till många!
För att även så smått börja engagera de områden som spelarna kommer ifrån, fick varje lag samla in bananer från sina närområden som sedan spelarna fick till mellanmål! Bra protein, mer engagerade samhällen och glada tjejer!
Se massor av härliga bilder från dagen på vår sida på Facebook - och glöm inte att gilla oss när du ändå är där!
Trots mycket krångel innan och mycket regn under dagen spelades ligans första sex matcher under lördagen. Glada tjejer och motiverade tränare fanns på plats, och lagen fick även en del av sitt start-kit med material (resten kommer inom kort). Musiken som spelades på högsta volym drog till sig mycket publik och de kunde lyssna på vår egen officiella låt (gör det du med här!). Spelare, tränare liksom publik fick också under dagen ta del av sex- och samlevnadsundervisning av tolv aktivister som var på plats. Kondomer, vikten av skyddat sex och nej till HIV - bra och viktiga saker som genom fotbollen når ut till många!
För att även så smått börja engagera de områden som spelarna kommer ifrån, fick varje lag samla in bananer från sina närområden som sedan spelarna fick till mellanmål! Bra protein, mer engagerade samhällen och glada tjejer!
Se massor av härliga bilder från dagen på vår sida på Facebook - och glöm inte att gilla oss när du ändå är där!
14 september 2012
Vad gör man när ingenting funkar?!
Vårt samarbete med Mocambiques skatteverk börjar bra... Tre dagar innan vårt första gemensamma event kommer de och säger att de inte kommer kunna hjälpa till med det de har lovat. Med andra ord utlöser de alltså PANIK.
Vi skulle alltså nu på lördag lansera vår första fotbollsliga i provinsen Gaza för våra 15 verksamma tjejlag där. I samband med det skulle alla lagen tilldelas material - sponsrat av skatteverket. Det är en stor händelse i Gaza med inbjudna lokala myndigheter som ska hålla tal osv. Och tre dagar innan kommer skatteverket och säger att det inte blir något material från deras sida... Varför? För att de inte har färdigställt vårt avtal och för att den högsta chefen tydligen ännu inte godkänt det som de lägre cheferna godkänt.
Till saken hör att vi skickade vår version på avtalet redan i maj (!!!) och att det från början har varit skatteverkets idé att lansera vårt samarbete nu på lördag. Problemet är att alla möten mellan Sarita och skatteverket som utformat avtalet (som nu tydligen inte finns) har varit muntliga, och skatteverket hävdar nu att det aldrig var något som de lovade. De har med största sannolikhet lovat mer än vad de kunnat hålla, och försöker nu slippa undan ansvar.
Ja, vi kunde inte annat än drabbas av panik. Och en trötthet kommer över mig, jag känner igen den från tidigare situationer, men den drabbar mig nästan mer än paniken. Varför kan saker och ting inte bara fungera som de ska? Varför kan byråkratin inte fungera? Varför kan ett papper inte skrivas klart på fem månader? Varför ska de som är högst upp i hierarkin alltid sätta käppar i hjulet när de känner sig förbisedda? Varför varför varför är Mocambique så komplicerat? En djup suck är dock det enda jag hinner med innan jag tvingas dra i nya trådar. Inbjudningar, media, fotbollstjejer, HIV-aktivister - ja, allt, är redan för sent att stoppa. Vi måste hålla i eventet, men vi måste också dela ut någon form av material för att projektet ska behålla sin trovärdighet. Vi måste hålla vad vi har lovat även om andra inte gör det.
Efter att ha pratat med Sarita om situationen inser jag att hon har drabbats av paniken mycket mer än jag, och jag inser att jag nog själv måste lösa detta. Men jag är i Sverige och långt borta från Mocambiques byråkrati och otaliga vändningar hit och dit. Det är svårt för mig att påverka detta härifrån. Ändå försöker jag. Jag kontaktar andra företag för att se om pengar till material kan lösas på annat sätt. Till slut inser jag att det antagligen inte går, men att vi för att rädda det forsatta samarbetet med skatteverket måste skicka en hel del byråkratiska papper till dem osv. Jag ber en vän i Mocambique som har mer kunskap om detta än vad jag har, då han själv är högt uppsatt chef, och som också kan hjälpa till på plats, att hjälpa Sarita med detta då jag inte tror att hennes gymnasiebetyg i samband med panik är tillräckliga för att göra detta själv.
Och blir väldigt positivt överraskad! Jag har underskattat Saritas kompetens - hon ringer och pratar med mig efter mötet med min, vad jag tror, mer kompetenta vän - och hon har redan insett att jag är för långt bort för att kunna lösa problemet denna gång och att hon måste lösa det själv! Hon har redan skickat alla papper till skatteverket och inte nöjt sig med det - hon har också bett personer i Gaza skicka samma papper för att skynda på processen! Och det gav resultat! Den högsta chefen på skatteverket ringde upp Sarita när hon var med min vän och bad om ursäkt och bad henne träffa honom dagen därpå, first thing, på morgonen.
Och när jag pratar med Sarita inser jag vilken fantastisk förvandling som har skett. Sarita, som knappt vågade presentera sig själv på de första möten som jag tog med henne på, pratar nu med stort självförtroende - och med rätten på sin sida - om hur hon ska säga ett par sanningens ord till skatteverkets direktör. "Han ska minsann få veta att man inte skojar med oss, vi är här för att jobba vare sig de vill vara med eller inte! Vill de inte vara med och stödja tjejer här, då ska minsann media få reda på det!" Och hon lovar mig: "det kommer att ge utdelning, vänta bara".
När jag pratar med henne efter hennes möte med direktören har hon tio fotbollar, pokaler och hans ord på fortsatt samarbete. Tio fotbollar var mycket mindre än vad vi hade räknat med, men bättre än ingenting! Så för pengarna som skulle ha använts till mat och logi för den unge tränaren Sualé som skulle ha följt med och hjälpt Sarita köper hon fler bollar så att alla lag i alla fall får två bollar var med löfte om resten av materialet så snart som möjligt.
När Sualé får veta att han inte kan följa med, ringer han förtvivlad till mig. Han hade förberett sig och vill verkligen följa med, han vill veta varför han nu inte kan vara där på plats - "det går ju inte att hjälpa till på distans, jag vill hjälpa till!". Jag berättar hur den ekonomiska situationen ser ut och han säger på en gång att han hellre då lånar pengar och får tillbaka av oss vid ett senare tillfälle. Han ska med! Och jag och Sarita blir förstås väldigt glada och tacksamma över hur engagerad och villig han är att hjälpa till.
Så Sarita och Sualé är på väg till Gaza nu där de ska lansera vår första fotbollsliga, dela ut fotbollar och ordna allt runt om lanseringen. Fotbollstjejerna ska ha vatten, bananer och transport till eventet. 10 HIV/AIDS-aktivister som ställer upp volontärt under dagen ska få mellanmål som tack. Och lokala myndighetspersoner ska tas om hand. Det är inte helt enkelt att organisera event i Mocambique. Ingenting är egentligen helt enkelt i Mocambique. Men jag har tur som har drivna, motiverade stjärnspelare på plats som kan rädda situationer när jag inte kan - då blir det i alla fall aningen lättare!
Vi skulle alltså nu på lördag lansera vår första fotbollsliga i provinsen Gaza för våra 15 verksamma tjejlag där. I samband med det skulle alla lagen tilldelas material - sponsrat av skatteverket. Det är en stor händelse i Gaza med inbjudna lokala myndigheter som ska hålla tal osv. Och tre dagar innan kommer skatteverket och säger att det inte blir något material från deras sida... Varför? För att de inte har färdigställt vårt avtal och för att den högsta chefen tydligen ännu inte godkänt det som de lägre cheferna godkänt.
Till saken hör att vi skickade vår version på avtalet redan i maj (!!!) och att det från början har varit skatteverkets idé att lansera vårt samarbete nu på lördag. Problemet är att alla möten mellan Sarita och skatteverket som utformat avtalet (som nu tydligen inte finns) har varit muntliga, och skatteverket hävdar nu att det aldrig var något som de lovade. De har med största sannolikhet lovat mer än vad de kunnat hålla, och försöker nu slippa undan ansvar.
Ja, vi kunde inte annat än drabbas av panik. Och en trötthet kommer över mig, jag känner igen den från tidigare situationer, men den drabbar mig nästan mer än paniken. Varför kan saker och ting inte bara fungera som de ska? Varför kan byråkratin inte fungera? Varför kan ett papper inte skrivas klart på fem månader? Varför ska de som är högst upp i hierarkin alltid sätta käppar i hjulet när de känner sig förbisedda? Varför varför varför är Mocambique så komplicerat? En djup suck är dock det enda jag hinner med innan jag tvingas dra i nya trådar. Inbjudningar, media, fotbollstjejer, HIV-aktivister - ja, allt, är redan för sent att stoppa. Vi måste hålla i eventet, men vi måste också dela ut någon form av material för att projektet ska behålla sin trovärdighet. Vi måste hålla vad vi har lovat även om andra inte gör det.
Efter att ha pratat med Sarita om situationen inser jag att hon har drabbats av paniken mycket mer än jag, och jag inser att jag nog själv måste lösa detta. Men jag är i Sverige och långt borta från Mocambiques byråkrati och otaliga vändningar hit och dit. Det är svårt för mig att påverka detta härifrån. Ändå försöker jag. Jag kontaktar andra företag för att se om pengar till material kan lösas på annat sätt. Till slut inser jag att det antagligen inte går, men att vi för att rädda det forsatta samarbetet med skatteverket måste skicka en hel del byråkratiska papper till dem osv. Jag ber en vän i Mocambique som har mer kunskap om detta än vad jag har, då han själv är högt uppsatt chef, och som också kan hjälpa till på plats, att hjälpa Sarita med detta då jag inte tror att hennes gymnasiebetyg i samband med panik är tillräckliga för att göra detta själv.
Och blir väldigt positivt överraskad! Jag har underskattat Saritas kompetens - hon ringer och pratar med mig efter mötet med min, vad jag tror, mer kompetenta vän - och hon har redan insett att jag är för långt bort för att kunna lösa problemet denna gång och att hon måste lösa det själv! Hon har redan skickat alla papper till skatteverket och inte nöjt sig med det - hon har också bett personer i Gaza skicka samma papper för att skynda på processen! Och det gav resultat! Den högsta chefen på skatteverket ringde upp Sarita när hon var med min vän och bad om ursäkt och bad henne träffa honom dagen därpå, first thing, på morgonen.
Och när jag pratar med Sarita inser jag vilken fantastisk förvandling som har skett. Sarita, som knappt vågade presentera sig själv på de första möten som jag tog med henne på, pratar nu med stort självförtroende - och med rätten på sin sida - om hur hon ska säga ett par sanningens ord till skatteverkets direktör. "Han ska minsann få veta att man inte skojar med oss, vi är här för att jobba vare sig de vill vara med eller inte! Vill de inte vara med och stödja tjejer här, då ska minsann media få reda på det!" Och hon lovar mig: "det kommer att ge utdelning, vänta bara".
När jag pratar med henne efter hennes möte med direktören har hon tio fotbollar, pokaler och hans ord på fortsatt samarbete. Tio fotbollar var mycket mindre än vad vi hade räknat med, men bättre än ingenting! Så för pengarna som skulle ha använts till mat och logi för den unge tränaren Sualé som skulle ha följt med och hjälpt Sarita köper hon fler bollar så att alla lag i alla fall får två bollar var med löfte om resten av materialet så snart som möjligt.
När Sualé får veta att han inte kan följa med, ringer han förtvivlad till mig. Han hade förberett sig och vill verkligen följa med, han vill veta varför han nu inte kan vara där på plats - "det går ju inte att hjälpa till på distans, jag vill hjälpa till!". Jag berättar hur den ekonomiska situationen ser ut och han säger på en gång att han hellre då lånar pengar och får tillbaka av oss vid ett senare tillfälle. Han ska med! Och jag och Sarita blir förstås väldigt glada och tacksamma över hur engagerad och villig han är att hjälpa till.
Så Sarita och Sualé är på väg till Gaza nu där de ska lansera vår första fotbollsliga, dela ut fotbollar och ordna allt runt om lanseringen. Fotbollstjejerna ska ha vatten, bananer och transport till eventet. 10 HIV/AIDS-aktivister som ställer upp volontärt under dagen ska få mellanmål som tack. Och lokala myndighetspersoner ska tas om hand. Det är inte helt enkelt att organisera event i Mocambique. Ingenting är egentligen helt enkelt i Mocambique. Men jag har tur som har drivna, motiverade stjärnspelare på plats som kan rädda situationer när jag inte kan - då blir det i alla fall aningen lättare!
10 september 2012
TEDxLund
Den 14 november kommer jag hålla ett alldelles eget TED-talk för TEDxLund med temat "the opportunities of tomorrow". Jag kommer prata om vad alla vi enskilda människor faktiskt kan göra för att förbättra det samhälle vi bor i - hållbar utveckling handlar inte enbart om ett miljövänligt förhållningssätt utan även om en hållbar personlig utveckling för människor, för individer. Det är vad mitt projekt handlar om, och att mitt projekt fungerar bevisar att det går att förändra framtidsutsikter till det bättre, även om du bara är en liten, ensam människa. Kan du dessutom engagera andra, kan du gå otroligt långt. Tillsammans är vi starkare!
Att få vara med på TED är en dröm som nu går i upplevelse för mig! Jag är så glad! DET ÄR HUR HÄFTIGT SOM HELST! Jag vet inte hur många TED-föreläsningar jag har sett, och nu ska jag själv stå där och prata med övriga talare som bl.a. Maria Wetterstrand. Och ingenjörer, akademiker, direktörer m.fl. ska lyssna på lilla mig. Och som de ska lyssna - vänta bara!
Kom till Edison Park på Emdalavägen 14, kl. 17.30 den 14/9 eller håll utkik efter min alldelles egna TED-video som kommer efter eventet (såå coolt, jag dör!).
Att få vara med på TED är en dröm som nu går i upplevelse för mig! Jag är så glad! DET ÄR HUR HÄFTIGT SOM HELST! Jag vet inte hur många TED-föreläsningar jag har sett, och nu ska jag själv stå där och prata med övriga talare som bl.a. Maria Wetterstrand. Och ingenjörer, akademiker, direktörer m.fl. ska lyssna på lilla mig. Och som de ska lyssna - vänta bara!
Kom till Edison Park på Emdalavägen 14, kl. 17.30 den 14/9 eller håll utkik efter min alldelles egna TED-video som kommer efter eventet (såå coolt, jag dör!).
3000 TACK!
Kirstine Kjaer, Lotta Wilkman, Weine Karner, Mårten Sylván, Peder Berggren, Cristina Kvist, fam. Jerneld, Mathias Estelle, Ida-Sofie Lindwall, Annika Wärnelid Österbye, Samuel Andrén, Daniel Daboscy, Anton Bushkowskij, Karin Wetterling, fam. Rådström, fam. Fergman, Alexander Andrén, Caroline Lorenz, Gunnar Andrén, Anne Bruzelius, Kajsa Pehrsson, Maria Andrén-Sandberg m.fl., Johan Sylvén och fam. Lyckeborg-Heimbürger har aktivt visat sitt stöd för Moçambiques tjejer genom att donera till Futebol dá força. Insamlingen är nu avslutad. Tillsammans med alla privatpersoner som har donerat och en större donation från företaget XPND AB har vi tillsammans fått in 69 540 kr (alltså över $ 10 000!) – helt fantastiskt!
Vi har nu även skrivit under ett sponsringsavtal i Moçambique som innebär att alla våra tjejlag kommer få material donerat – också helt fantastiskt! Så era donationer kan vi nu använda för att sätta igång organiserat seriespel i alla provinser i Moçambique, så att fler tjejer blir motiverade att fortsätta träna fotboll. Samtidigt får de bättre självförtroende och lär sig hur de kan förbättra sina framtidsutsikter.
Vi säger nej till oönskade för tidiga äktenskap och graviditeter, HIV/AIDS, sexuellt utnyttjande och våld mot kvinnor. Vi börjar på fotbollsplanen och jobbar för att ”nej-et” växer sig starkare och starkare även utanför.
Vi säger ja till livet!
Jag och över 3000 andra unga tjejer tackar dig för att du engagerar dig!
Fortsätt så! Força!
 |
| Hermengilda, 13 år från Albazine, har ritat sin framtidsdröm: att bli fotbollsproffs! |
6 september 2012
Föreläsning på Thorildsplans gymnasium
Jag har precis hållit två föreläsningar på Thorildsplans gymnasium om mänskliga rättigheter, entreprenörskap och att du kan själv om du bara är envis och tror på din idé!
Härligt att se så många intresserade - gymnasieelever är väl inte "the most cheering crowd" liksom, men många kom fram till mig efter föreläsningen med frågor. Totalt var de runt 800 elever som hörde mig prata i två omgångar i en kall aula, men med en blandning av skratt och allvar hoppas jag att ett frö till inspiration såddes hos åhörarna. Det går att förändra något som man tycker är fel - om man bara ger sig fan på det!
Vill du att jag kommer även till din skola, organisation eller ditt företag?
Maila c.andrennystrom@gmail.com så bestämmer vi när!
Härligt att se så många intresserade - gymnasieelever är väl inte "the most cheering crowd" liksom, men många kom fram till mig efter föreläsningen med frågor. Totalt var de runt 800 elever som hörde mig prata i två omgångar i en kall aula, men med en blandning av skratt och allvar hoppas jag att ett frö till inspiration såddes hos åhörarna. Det går att förändra något som man tycker är fel - om man bara ger sig fan på det!
Vill du att jag kommer även till din skola, organisation eller ditt företag?
Maila c.andrennystrom@gmail.com så bestämmer vi när!
3 september 2012
Skatteverk utbildar och ger fotbollar!
Nu börjar det likna något! Idag blev det officiellt - vår nya partner är Mocambiques skatteverk!
Mocambiques skatteverk har problem eftersom få i landet betalar skatt, eller vet hur man gör eller varför man bör göra det. Så nu ska vi lösa problemet! De bedriver en kampanj i Mocambique för att utbilda människor om allt som har med skatt att göra, och då framförallt människor på landsbygden - precis samma målgrupp som Futebol dá forca.
Så vi slår två flugor i en smäll! Vi samlar ihop alla våra tränare och låter skatteverket utbilda dem - och skatteverket ger våra tränare startkit med material! Vi får fotbollar, västar, koner, visselpipor, tidtagarur, bollbumpar och t-shirts till alla våra tränare i hela Mocambique!
I samarbetet ingår också att skatteverket utbildar tjejerna - alla spelare - vid ett senare tillfälle i hur man sköter sin vardagsekonomi och hur man sparar pengar - något som tjejer oftast inte får lära sig då mannen sköter "sånt viktigt" och tjejerna därmed blir otroligt beroende av sina män.
Fotbollar & ekonomi - ja, varför inte? Here we go! Vamos!
Mocambiques skatteverk har problem eftersom få i landet betalar skatt, eller vet hur man gör eller varför man bör göra det. Så nu ska vi lösa problemet! De bedriver en kampanj i Mocambique för att utbilda människor om allt som har med skatt att göra, och då framförallt människor på landsbygden - precis samma målgrupp som Futebol dá forca.
Så vi slår två flugor i en smäll! Vi samlar ihop alla våra tränare och låter skatteverket utbilda dem - och skatteverket ger våra tränare startkit med material! Vi får fotbollar, västar, koner, visselpipor, tidtagarur, bollbumpar och t-shirts till alla våra tränare i hela Mocambique!
I samarbetet ingår också att skatteverket utbildar tjejerna - alla spelare - vid ett senare tillfälle i hur man sköter sin vardagsekonomi och hur man sparar pengar - något som tjejer oftast inte får lära sig då mannen sköter "sånt viktigt" och tjejerna därmed blir otroligt beroende av sina män.
Fotbollar & ekonomi - ja, varför inte? Here we go! Vamos!
Två anställda blir 1+ 2 = mycket bättre!
Tyvärr har mina två heltidsanställda i Mocambique blivit en. Det är ett gemensamt beslut, då samarbetet mellan dem inte riktigt fungerar och intresset hos Sandra, som nu slutar, inte är lika stort längre. Intresset hos Sarita som nu är ensam ansvarig är dock desto större och jag blir lika glad varje gång vid talas vid och hon berättar om alla framsteg!
Hon har nu mottagit tre löner, juni, juli och augusti, och hon berättade stolt att för första lönen köpte hon cement. "Cecilia, om två år ska jag låta bygga mitt eget hus! När du kommer får du komma och se stället jag tänker köpa när jag har sparat ihop tillräckligt!" Glädjen på rösten gick inte att ta miste på, och det känns fantastiskt att hon snart kommer stå på egna ben.
Idag landade också Saritas nya egna laptop i Maputo - som gör administration, organisation och kommunikation mycket lättare. Tack Åke Andrén-Sandberg för din donation, som möjliggjorde detta!
För att avlasta Sarita har vi bestämt att engagera två av de första tränarna i Maputo lite mer än de övriga. Sualé och Higino, som redan är bland de mest aktiva, kommer hjälpa till med organisation kring turneringar osv. när Sarita behöver det. De är bägge unga killar, 22 år, och har mycket energi och motivation att sprida vidare. Sualé var den som skrev den officiella musiken till projektet, och Higino håller på att organisera en turnering för sina tränarkollegor - så det är redan full fart på dem!
I gengäld kommer de, efter eget önskemål, få en vidareutbildning som tränare. Mocambiques fotbollsförbund håller en 15 dagar lång fortbildning i Namaacha utanför Maputo i oktober, på vilken bägge killarna har fått plats. Projektet kommer betala deras kursavgift (inkl. boende och mat) på 1 500 kr, vilket gör att de kan gå kursen som de annars inte hade haft möjlighet att göra av ekonomiska skäl.
Hon har nu mottagit tre löner, juni, juli och augusti, och hon berättade stolt att för första lönen köpte hon cement. "Cecilia, om två år ska jag låta bygga mitt eget hus! När du kommer får du komma och se stället jag tänker köpa när jag har sparat ihop tillräckligt!" Glädjen på rösten gick inte att ta miste på, och det känns fantastiskt att hon snart kommer stå på egna ben.
Idag landade också Saritas nya egna laptop i Maputo - som gör administration, organisation och kommunikation mycket lättare. Tack Åke Andrén-Sandberg för din donation, som möjliggjorde detta!
För att avlasta Sarita har vi bestämt att engagera två av de första tränarna i Maputo lite mer än de övriga. Sualé och Higino, som redan är bland de mest aktiva, kommer hjälpa till med organisation kring turneringar osv. när Sarita behöver det. De är bägge unga killar, 22 år, och har mycket energi och motivation att sprida vidare. Sualé var den som skrev den officiella musiken till projektet, och Higino håller på att organisera en turnering för sina tränarkollegor - så det är redan full fart på dem!
I gengäld kommer de, efter eget önskemål, få en vidareutbildning som tränare. Mocambiques fotbollsförbund håller en 15 dagar lång fortbildning i Namaacha utanför Maputo i oktober, på vilken bägge killarna har fått plats. Projektet kommer betala deras kursavgift (inkl. boende och mat) på 1 500 kr, vilket gör att de kan gå kursen som de annars inte hade haft möjlighet att göra av ekonomiska skäl.
XPND AB sponsrar - vi når målet!
Vår första företagssponsor kliver in och ger oss chansen att verkligen nå ut till våra 3000 tjejer - igen! XPND AB bygger numera inte bara rampsystem, utan nu även framtider. Och det är inte första gången XPND AB ställer upp i ett kritiskt skede. Som vår första sponsor någonsin, donerade XPND AB 25 000 kr i december förra året vilket möjliggjorde nationella slutspel för mig och mina dåvarande tjejer i Zixaxa. Med pengarna som XPND AB donerade tog vi oss med buss till Lichinga där vi hade blivit mocambikiska mästare om inte slutspelen av politiska skäl hade avbrutits. För tjejerna betydde det otroligt mycket att få chansen att åka dit, och väl där upp fick de lära sig mycket om sex- och samlevnad. Vi gjorde även mycket teambuilding-aktiviteter, och kunde åka därifrån med större självförtroende och kunskap om livet.
Men donationen betydde så mycket mer, och jag vill nästan säga att utan den hade jag och Futebol dá forca antagligen inte kommit så långt. Innan denna första donation hade jag fullt upp med att få alla runtomkring mig att se projektet som en möjlighet, en fullt genomförbar sådan, och inte som en galen idé.
De flesta såg bara problemen men inte lösningarna, och jag lovade att jag skulle hitta lösningar på alla problem som uppstod - att vi skulle hitta dem tillsammans. Men det var svårt för de flesta att lita på det. Tills XPND AB klev in som vår första sponsor - och med det, gav oss en lösning!
Vi skulle som sagt till slutspelen i Lichinga (260 mil norr om Maputo, ungefär 1,5 Sverige fast utan infrastruktur) och vi hade inget sätt att ta oss dit. Jag lovade att vi skulle få in pengar på något sätt för att ta oss dit. Jag måste erkänna att jag knappt trodde det själv, men jag fick alla tjejer och Lurdes Mutola Foundation att lita på mig. Och så löste det sig, tack vare XPND AB!
Och det inte bara löste sig - nu är det lösningarna och inte problemen som diskuteras! Futebol dá forca växer och växer, och det är en ära för mig att återigen få ta emot ett bidrag av XPND AB. Denna gång sponsrar företaget med 50 000 kr och i och med det når vi vårt mål med den pågående insamlingen! Ni kan fortfarande vara med i insamlingen - det är fem dagar kvar - och allt som kommer in fr. o. m. nu är bara bonus (vilket i och för sig alltid behövs)!
Till sist: STORT STORT TACK TILL XPND AB! Närmare bestämt 3150 tack från alla arbetande, volontärer och fotbollstjejer som är med i Futebol dá forca!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)