31 mars 2012

Bara killar för Playing for Change

Det är nu offentliggjort vilka så kallade sociala entreprenörer som kommer få coaching och lön i upp till tre år av Kinneviksgruppens stiftelse Playing for Change. Jag har själv sökt men kom inte vidare i ansökningsprocessen antagligen eftersom mitt projekt inte är i Sverige. Men nu har man av de 900 sökandena valt ut fyra stycken s k sociala entreprenörer. De som valdes var en kille som vill utbilda klasscoacher från näringslivet, en annan kille som vill använda träning/långdistanslöpning som ett verktyg för att sätta upp personliga mål, ytterligare en kille som vill erbjuda teckenspråks-Wikipedia på nätet och en, återigen en kille (!), som vill utbilda ungdomscoacher för ensamkommande flyktingbarn och -ungdomar.


Det är svårt att förstå hur urvalskriterierna appliceras och hur urvalsprocessen går till, men det framgår att de fokuserar på personer runt om i Sverige. Dock kan man ju undra om det inte finns fler tjejer än jag som har sökt, som till skillnad från mig befinner sig i Sverige...?  

"Frauen-Power"

För er som även förstår tyska kan ni läsa om projektet på Bayerska fotbollsförbundets hemsida, där de skriver om "Frauen-Power" i Albazine, där en av våra tränare, Higino, är igång med sitt tjejlag!

Vill ni också ha folkfest?


För oss är det otroligt viktigt att lanseringen av projektet blir lyckat då mycket uppmärksamhet innebär en mycket större chans att få sponsorer så att vi kan fortsätta med Futebol dá força även utanför Maputo – ut i provinserna där behovet är så mycket större.

Om ni också vill att den moçambikiska kvinnodagen ska bli en folkfest här på Campo de Costa do Sol hjälp oss genom en donation! Just nu är ni läsare den enda finansieringen av projektet och som ni förstår är det långt ifrån tillräckligt egentligen, men även med knappa medel går det om viljan är stor. Jag och alla som tar del av projektet är otroligt tacksamma för alla donationer hittills och jag hoppas att ni fortsätter att stödja tjejerna!

Vad som behövs specifikt inför lanseringen är:
Vatten och mellanmål för alla spelare och tränare för Futebol dá força-turneringen. Det är samling för dem kl. 10.00 på lördagen, vilket innebär att de flesta antagligen behöver åka hemifrån vid 07.00 (förhoppningsvis med frukost i magen). Turneringen pågår 11.00 – 14.00, och om tjejerna sen vill stanna och vara med på resten av dagens underhållning kommer de antagligen inte få mat förrän de kommer hem sent på kvällen – om de inte blir straffade för att de kommer hem för sent förstås och då blir utan någon mat alls – så snälla hjälp oss att i alla fall erbjuda vatten, en banan och en smörgås med ägg till alla medverkande lag!

Bidrag till de medverkande lagens transportkostnader: 20 Mtn per person = 3 640 Mtn = 910 kr

Vatten och mellanmål för medverkande, funktionärer samt inbjudna (viktiga) personer. De som hjälper till på dagen volontärt behöver också extra energi. Ministrar, landshövdingar etc. kräver även de ett mellanmål även om de har råd att köpa det själva. Traditionen här påbjuder oss att stå för detta samt att ordna fina VIP-stolar för dem att sitta på. En tråkig men nödvändig utgift.

Kostnader för underhållning:
DJ Mandito (11.00 – 18.30) inklusive ljudanläggning etc.: 4 500 Mtn = 1 125 kr
Dans- och eldslukargrupp: 3 000 Mtn = 750 kr
Live-band Moticoma (6 personer inkl instrument, för att ha gjort vår låt från scratch, utifrån endast texten, spelat in den samt för att uppträda 7 april två gånger och dessutom medverka under matcherna som publikvärmare med sina bongo-trummor): 12 000 Mtn = 3 000 kr
Inspelning av låten i studio: 500 Mtn = 125 kr

Alla priser är lägre än vad de normalt sett är då alla vill vara med och hjälpa till! Till exempel studion vi får spela in låten i, tar bara 500 Mtn istället för 5 000 Mtn som är den vanliga kostnaden!
Vi behöver allt stöd vi kan få, så att vi kan stödja – och framförallt stärka – Moçambiques unga tjejer!
Futebol dá força-konto: 555 983 048, Handelsbanken. Clearing nummer: 6151
TACK!

Officiell lansering av projektet


Nu pågår förberedelserna för fullt inför den officiella lanseringen av projektet i Moçambique på den moçambikiska kvinnodagen 7 april. Det är då lansering av projektet Futebol Feminino em Movimento, det övergripande namnet för mitt projekt Futebol dá força och Lurdes Mutola Foundations Meninas de Ouro (”Guldtjejerna”) som är uppföljaren till Futebol dá força. När vi har lyckats nå alla provinser med Futebol dá força kommer det finnas minst 25 tjejlag per provins, som då kan spela matcher mot varandra och skapa sin egen liga. Självklart kommer tjejerna inte bara bli starka självständiga individer utan många kommer ju också utvecklas till riktiga talanger på fotbollsplanen. För att ge dessa talanger en plattform för vidare utveckling på högre nivå och för att ge tjejer ett mål att kämpa för kommer Meninas de Ouro in med provinsiella lag (som mini-landslag i varje provins). De provinsiella lagen kommer spela mot varandra i en turnering baserad på landets tre (norra, södra och centrala) zoner för att underlätta logistiken i detta stora land, men förhoppningsvis också på nationell nivå. Detta underlättar också för fotbollsförbundet då de lättare kan scouta till landslag från de provinsiella lagen. Vi kommer stötta lagen med material för träning och matchställ. Beroende på hur mycket sponsorer vi lyckas få in, kommer vi även rusta upp en fotbollsplan per provins som i första hand ska användas för tjej-/damfotboll.

Så den 7 april – på den moçambikiska kvinnodagen – smäller det! Programmet är fastställt (vilket inte var det lättaste nu när vi har Utbildnings- & Ungdoms- och Sportministerierna med i båten, mycket protokoll och regler för hur man ska gå till väga..) och det mesta ser ut att faktiskt gå enligt programmet också (även om man inte ska ropa hej för tidigt, speciellt inte i Moçambique). Speciellt komplicerat är det att få alla viktiga personer på plats, vilkas närvaro helt till 100% inte är klart ännu.

Vi börjar dagen med en turnering för våra 25 nya fotbollstränare från Futebol dá força. De som redan har startat sitt tjejlag får vara med i en 7 vs 7 turnering. Anmälningarna trillade in – det är många som vill vara med, vilket är jättekul! Jag hade låga förhoppningar och planerade för att vi kanske kunde få ihop till 6 lag, men redan samma dag som informationen gick ut hade jag fler anmälningar än så och vi har nu 14 anmälda lag!

Turneringens vinnare och andra plats kommer få pokaler som fotbollsförbundet ställer upp med. Priserna kommer delas ut av Maputos landshövding – en kvinnlig sådan! – och sedan blir det tal av alla viktiga personer: olympiska guldmedaljören och Moçambiques ”Menina de Ouro” Maria de Lurdes Mutola, fotbollspelaren Tico-Tico, ordföranden för damfotbollskommittén, utbildningsministern, ungdoms- och sportministern, nämnda landshövding och till slut presidentens fru (som har lika hög ställning, om inte högre, här som t.ex. USA:s Michelle Obama). Efter allt detta kommer alla 25 Futebol dá força-tränare sjunga vår egen låt tillsammans med live-bandet Moticoma.

Sedan spelas finalen i 7 april-cupen med de två bästa damlagen i Maputo. Cupen ordnas av fotbollsförbundet och vi integrerar finalen i vårt program som symbol för var de tjejer som spelar i Futebol dá força-turneringen kommer hamna i slutändan: Meninas de Ouro.

Efter prisutdelningen, denna gång av presidentens fru och ungdoms- och sportministern, blir det Moticoma och tränarna med projektets egna signaturmelodi igen innan DJ Mandito kliver på scenen och drar igång festen. En grupp dansare och eldslukare höjer pulsen på publiken och vi hoppas att det slutar i en riktig folkfest!

Äntligen är vi alla med mot samma mål


Äntligen har det mesta strulet i samarbetet mellan Lurdes Mutola Foundation och fotbollsförbundet ordnat sig! Fotbollsförbundet, damfotbollskommittén vill säga – det tar nog lite längre tid att få med hela tröga mansdominerande förbundet – jobbar nu med oss mot samma mål!

Damfotbollskommittén är seriösa och vill verkligen utveckla damfotbollen i landet. De har nu lyckats förhandla med fotbollsförbundets ledning så att det nu är gratis för tjej- och damlag att skriva in sig som officiella lag (vilket förut var hutlöst dyrt, 500 Mtn per spelare – jämför med en normal månadslön på 2 500 Mtn) – ett stort steg framåt för damfotbollens utveckling och en stor hjälp för våra 25 nya tränare! 

Amosse och Nascimento får material!


I torsdags var det dags för de två första tränarna, Amosse och Nascimento, att få sitt material. Mitt i värsta cyklon-regnet tog jag mig ut till Xipamanine. Trafiken var redan igenkorkad eftersom Nigerias president är på besök och polisen då stänger av gatorna han åker på (jag försökte ta mig fram som vanligt, men polisen tyckte inte att jag var lika viktig som jag tyckte…) och med regnet som bara öste ner blev det inte lättare. På sina ställen var vägen mer ett hav än väg, så båt hade varit att föredra. Till slut kom jag ändå fram men träningen var inställd då planen också hade behövts forceras med båt.





Nascimento var ledsen eftersom han hade velat ha på sig sin Futebol dá força t-shirt dagen till ära – men den hade blivit dränkt i stormen och fick istället hänga på tork. Den ledsna tränaren var dock inte ledsen så länge för som han själv upprepade många gånger: ”fotboll är kul, och fotboll ger verkligen styrka”! Tjejerna var ännu gladare än tränarna när de fick sina 4 bollar, 20 koner, 10 västar, en visselpipa, ett tidtagarur och en bollpump. Nu när de har en match-uppsättning av västar löste sig också deras problem med matchkläder, västarna får omvandlas till matchtröjor!  

Amosse och Nascimento med Nascimentos lag Xipamanine och det nya fina materialet
Med detta lilla, har deras material mer än tredubblats och de kan fortsätta sitt arbete med större kapacitet. Framförallt, som de själva också sa, är materialet väldigt motiverande och stärker dem i deras övertygning om att de kämpar för en bra sak. Både Amosse och Nascimento kunde knappt sätta ord på sin tacksamhet för att deras fem års hårda arbete äntligen bär frukt – någon har sett dem och någon tror på dem och vill hjälpa dem! Tårögda av glädje tackade de om och om igen.

Träning med Amosse och laget Chamanculo en dag med aningen bättre väder
Jag själv hade rysningar hela vägen hem. Det är när jag åker ut till fotbollsplanerna och träffar dessa fantastiska människor och ser hur stor skillnad Futebol dá força verkligen gör för dem som jag får kraft och vilja att fortsätta slita för att Moçambiques tjejer ska få det lika bra som Sveriges tjejer.

Jag har lovat att bidra personligen med gamla fotbollsskor till deras två lag, Xipamanine och Chamanculo, i den mån jag kan (alla spelarna är barfota) och även med att försöka ordna en mobiltelefon som de kan dela på. Just nu har jag kontakt med Amosse och Nascimento via deras grannars mobiltelefoner. Jag lämnar meddelanden till grannarna som sedan för budskapet vidare. Bägge tränarna har dock redan lärt sig mitt nummer utantill och ringer så fort de får låna någons mobil. För att underlätta vår kommunikation vill jag ordna en mobil till dem, vilket jag hoppas att ni läsare kan bidra med! För endast 300 Mtn går det att få tag i en telefon, 75 kr. Eftersom detta är en kostnad utöver de vanliga utgifterna för projektet vill jag inte använda era donationer till detta utan er tillåtelse – så om någon vill hjälpa Amosse och Nascimento med detta säg till! TACK!

Jag önskar att ni kunde följa med ut och träffa dessa fantastiska människor. Jag blir rörd bara jag tänker tillbaka på besöket. Fotboll ger verkligen styrka! Força! 

Futebol dá força blir musik!


På eget initiativ har en av våra 25 tränare skrivit en låt till projektet. Sualé som är en riktigt engagerad tränare sprudlande av idéer och entusiasm berättade om sin idé på senaste Festa de Futebol i Albazine. Och texten knåpade han ihop under helgen och jag sammanförde honom med en vän som är musiker i bandet Moticoma som skrev ihop musiken.

På fyra dagar hade vi en egen låt! Idén är att spela in den och sprida den till alla tränare så att de kan framföra den på lanseringen av projektet. Låten kommer även spridas till radio och TV och förhoppningsvis bli en populär låt. Texten är väldigt motiverande och musiken svänger bra och jag tror att bara faktumet att ”vi” (Moçambiques alla fotbollstjejer) har en egen (!) låt kommer stärka och motivera väldigt många. Musik är väldigt populärt och alla moçambikier dansar så fort tillfälle ges så jag tror att det här är något som kan bli väldigt stort. Eftersom mobiltelefonens spridning bara ökar och ökar (i Maputo har de flesta invånare två mobiler, en för Vodacom och en för Mcel – så att man alltid är tillgänglig oberoende av de ibland otillräckliga telefon-näten) så kan låten spridas väldigt snabbt från telefon till telefon.

Jag följde med Sualé och träffade bandet igår för sista repetitionen innan inspelningen på söndag och låten är riktigt bra! Jag ska försöka ladda upp den (förhoppningsvis är internet på min sida) så att ni också får höra hur fantastiska människor har gått samman för att verkligen få till stånd en förändring i samhället – på det sätt som de själva kan hjälpa till, denna gång genom musik!







25 mars 2012

Festa de Futebol IIII


Den 24 mars var det dags för den fjärde Festa de Futebol i Albazine. Denna gång var det lite mer kaos än vanligt eftersom GIZ (som står för notan) hade bestämt att inte bara ta med barn från de omkringliggande skolorna utan även från det center för gatubarn i Hulene som vi hälsade på i november förra året samt barn som bor i området och alltid är på fotbollsplanen. Att ha med barn "som alltid är på fotbollsplanen" är en fin tanke men svårt att organisera i praktiken. Av de fyra skolorna kom bara tre, och en av lärarna var berusad och först väldigt glad och organiserad - barnen fint uppklädda i matchkläder och ordentligt nedskrivna på papper - men sedan arg och ville inte längre vara med och tog alla barn och åkte därifrån. Väldigt tråkigt eftersom det är barnen som blir lidande. Skolan kommer meddelas.

De kvarvarande två skolorna gjorde sitt bästa för att organisera sina barn medan jag organiserade "barnen som alltid är på planen"... och det var en del. Det var hur många barn som helst och vi fick snabbt överge vårt schema med träningsstationer - hela konceptet gick förlorat med så stora grupper trots att vi organiserade barnen i två grupper, en som fick spela på förmiddagen och en på eftermiddagen. Förmiddagsgruppen fick en frukostmacka och alla barn delades in i lag om fyra för att sedan spela en turnering som vi fick styra upp på en kvart. Våra tränare Sualé, Dacio, Ivan, Ignacio och Higino hade hand om var sin plan med hjälp av Sarita som var med för första gången. Vi hade 17 flicklag och 13 pojklag totalt under dagen - första gången mer flicklag än pojklag! Och det spelade ingen roll att det inte var träningsstationer utan bara turnering istället - bara de fick spela var de glada. Majoriteten av barnen var 10-13 år och de som var äldre fick bli "coach" för ett lag och de yngre fick låna en boll att spela med vid sidan av planen. Men inte för att de spelade så mycket, jag hade fem sjuåringar i hälarna i stort sett hela dagen - de som förra fotbollsfesten utgjorde mitt "Ball-Team". Det märks att barnen saknar ömhet, det enda de vill är att bli sedda och känna närhet. Mina små följeslagare ville hålla mig i handen, stryka mig över armen, dra i shortsen eller bara på något sätt röra vid mig och jag försökte ge dem så mycket uppmärksamhet jag kunde utan att negligera de andra 170 barnen...

När förmiddags-barnen hade avslutat sin turnering med laget Cariocas som vinnare på flicksidan och Xipa 17 som vinnare på pojksidan samlade vi barnen i den lilla skugga som finns i väntan på lunch. Domingos från GIZ pratade med pojkarna om hygien och visade hur man ska tvätta sig ordentligt medan jag, denna gång med hjälp av Sualé (en av våra Futebol dá forca-coacher), pratade med flickorna om deras drömmar som de sedan fick rita. En av flickorna, som ville bli fotbollsproffs som de flesta av dem, hade skrivit vid sidan av sin bild: Sim, ela pode! Ja, hon kan! Precis som det stora trycket på magen på min och Sualés Futebol dá forca-tshirts. Det är häftigt att det börjar få genomslagskraft inte bara för tränarna men även för tjejerna själva!



Sedan bytte vi grupper och pojkarna fick rita sina drömmar. De lämnar blygt fram sina teckningar och alla blir lika glada för varje utrop om  hur fin just deras bild är. En av pojkarna var blygare än de andra. Han kunde inte skriva sitt namn trots sina tio år eftersom han inte går i skolan. Jag försökte stava mig till hans namn med stora tydliga bokstäver och sen lyckades han skriva av bokstäverna på sin teckning. "Men titta, nu kan du ju skriva ditt namn!" Han log stolt och nickade: "Jag klarade det!".

Eftersom lunchen var sen fortsatte vi i skuggan ett litet tag till och Sualé tog över och visade barnen hur de kunde vika en liten ask av ett A4-ark. Andäktigt tittade de på när han helt magiskt förvandlade ett papper till en liten låda. 22-åriga Sualé är otroligt duktig med barn och en av de mest aktiva tränarna vi har. Han har nu börjat skriva en sång för Futebol dá forca som han vill spela in och sprida: "Tjejer kan, nu är det deras tur!" Helt fantastiskt!


Till slut kom lunchen och den lyckades dessutom bli utdelad utan bråk under ordnade former och vi kunde rätt snabbt komma igång med eftermiddagsgruppen efter att kort ha städat planen igen eftersom det skräp barnen städade undan på morgonen hade ersatts av nytt. Eftermiddagsgruppen spelade med ännu mer entusiasm än förmiddagsgruppen - de hade ju väntat hela dagen. På flicksidan vann laget Estrela do Mar och på pojksidan vann Porto. Eftermiddagsgruppen fick bananer och fick sedan gå hem nöjda efter en härlig dag som trots den kaotiska starten sedan flöt på utan problem. Barnen sprang som vanligt ropandes efter bilen när vi åkte därifrån och tyckte att det var alldelles för lång tid till den 21 april för nästa fotbollsfest i Albazine. 

       

Granskningsutlåtande för donationskontot

Den första granskningen av Futebol dá forcas konto 555 983 048 i Handelsbanken har nu gjorts - ekonomin är i sin ordning som ni kan se här nedan. Jag vill även passa på att tacka alla ni som har gjort ett aktivt val att förbättra möjligheterna för unga tjejer i Mocambique - era donationer är ovärderliga och än så länge det enda som håller projektet vid liv. 
STORT TACK!

Gunnar Andrén                                      24 mars 2012
riksdagsman (fp)
0708-813 917


Granskning av Cecilia Nyström Andréns "fotbollskonto" Futebol dá forca

Svenska Handelsbanken 555983 048

Jag har denna dag granskat kontoutdragen för perioden 11 november 2011 - för övrigt Cecilias 20-årsdag - till den 20 mars 2012 för nämnda konto.

Under denna tid influtit följande bidrag (kontoställningen var 0 kr från början):

In på kontot             Belopp              .
  Bidrag  1              500 kr  - Stort tack!
  Bidrag  2            1 000 kr  - Stort tack!
  Bidrag  3           25 000 kr  - Stort tack!
  Bidrag  4              200 kr  - Stort tack!
  Bidrag  5            2 000 kr  - Stort tack!
  Bidrag  6              300 kr  - Stort tack!
  Bidrag  7              500 kr  - Stort tack!
  Bidrag  8              500 kr  - Stort tack!
  Bidrag  9            6 000 kr  - Stort tack!
  Bidrag 10              500 kr  - Stort tack!
  Bidrag 11              800 kr  - Stort tack!
  Bidrag 12              500 kr  - Stort tack!
  Bidrag 12            1 000 kr  - Stort tack!
  Summa               38 300 kr

Uttag har gjorts med:

Ut från kontot           Belopp
  Uttag   1         - 25 054:52 (1)
  Uttag   2         - 11 000:00 (2)
  Insatt av Cecilia +  3 714:92
Summa               
Saldo                 32 339:60

Saldot på kontot stämmer, 5.960:40 (20 mars 2012).

Uttag (1) gäller ersättning för busstransport för Clube Desportivo de Zixaxas resa till Lichinga den 5-12 december 2011. Beloppet är utbetalt till ett bussbolagskonto nr D14311151543 via Svenska Handelsbanken.

Uttag (2) gäller överföring till annat Handelsbankskonto, tillhörigt Cecilia. Kontoutdraget har i sin helhet företetts mig.

Följande utgifter har betalats med 11.000-kronorsuttaget:
A. 3.747:44  Utrustning etc inför tränarkurs 1 den 9-11 mars 2012.
B.   707:64  Tryckfaktura avseende visitkort till två av C:s medarbetare så att de
             skall kunna tydliggöra vad de sysslar med och vem de representerar.
C: 2.535:00  VDB Sports (Nike): 25 paket koner x 10 koner/paket, totalt 10 000 MTN
             (~2 500 SEK) plus uttagsavgift på 35 SEK. *)
D:   300:00  Transport för 30 deltagare på seminariet om sexuell och
reproduktiv hälsa 17 mars, 40 MTN per person, summa 1 200 MTN = 300 SEK
E: Positiv differens  5:00

Nettot på 11.000-kronorsuttagaget - 3.714:92 kr - har nu av  Cecilia överförts till Futebol dá forca-kontot SHB 555983 048, där den totala behållningen därmed i dag uppgår till 5 960:40 kr enligt nedan:
                   In     + 38.300:00
                   Ut     - 25.054:52
                   Ut     - 11.000:00
                   In      3.714:92
                   Saldo  +  5 960:40

*) Tyska GIZ (Gesellschaft für Internationelle Zuzammenarbeit = tyska SIDA) har sponsrat allt material som tränarna får när de startat ett fotbollslag, men de hade bara möjlighet att sponsra 80 000 MTN, vilket gjorde att vi inte hade råd med konerna. Jag bestämde därför att köpa dem med donationsmedel. Tack!

 - - - - - - - - - - -

Sammanfattningvis (GA):
Jag har granskat inbetalningar och utbetalningar. Kontoutdragen ger en tydlig bild av bidragen och vem som står bakom dem samtidigt som de få uttagen är tydligt redovisade och användningen av pengarna likaså.

Jag finner att redovisningen stämmer med verkligheten och vill varmt tillstyrka nya insatser till Cecilias "fotbollskonto" - som, vilket ju framgår av hennes blogg, i lika hög grad som varande fotbollstränarutbildning är en stor social insats för att höja unga flickors självförtroende och kunskaper om sexuell hälsa, en gåva till livet för mången av de flickor vi nu gillar så starkt fast vi inte personligen känner dem.

Tack, Cecilia, för en stor insats, jag tror jag förstår vilka kulturskillnader som finns jämfört med vårt land - även om det nu är längesen jag besökte Moçambique.
Redovisningen utan anmärkning för den tid granskningen omfattar, till den 20 mars 2012.
Nya bidrag, stora som små, tillstyrkes varmt.

Stocksund den 24 mars 2012


Gunnar Andrén
granskare

17 mars 2012

Seminarium om sexuell och reproduktiv hälsa

Idag var det dags för andra delen av tränarnas utbildning: seminarium om sexuell och reproduktiv hälsa (ett moçambikiskt RFSU-paket). Utbildningen hölls av ungdomsorganisationen Associação COALIZÃO och sponsrades av tyska GIZ med hjälp av donationer från er läsare - TACK!

Alla tränare utom två kom (de två är fortfarande spelare och valde att idag spela match istället), och vi har därför 25 framtida hjältar som nu är med i projektet! Föreläsaren Farouk Simango och hans två medhjälpare Madalena och Mafalda pratade om bl.a. sexualitet, graviditet och pubertet. De blivande tränarna fick diskutera vad som ändras när spelarna kommer in i tonåren: fysiska och psykiska förändringar. Hur ska tränarna förhålla sig till spelarna under spelarnas tonår? Vad behöver de speciellt ta hänsyn till? Vad gör de om en spelare blir gravid? Påverkar menstruationen en spelare? Och vad är menstruation? Genus och sexualitet - vad är skillnaden? De pratade mycket om att de som tränare måste vara en extra mamma eller pappa till spelarna, och att de måste få in spelarna på rätt väg för att klara sig bra i livet.

Tränarna var till en början blyga, men började efter hand ta för sig mer och mer och Farouk gjorde ett bra jobb med att engagera alla. Föreläsning varvades med grupparbete och rollspel. Han använde ett språk som alla kunde förstå, ibland med några ord på lokala språket Shangana. De pratade om självförtroende, vikten av att välja och fatta egna beslut - och vikten av kommunikation och dialog - på lika villkor.

Och hur ska tränarna applicera detta på fotbollsplanen? De var alla överens om hur viktigt det var att inte bara utbilda sina spelare till de bästa fotbollsspelarna men även till unga starka individer som kan ta hand om sig själva. Det var intressant att se att många som under förra helgen inte bidrog särskilt mycket till diskussioner nu tog för sig och frågade och visade ett stort intresse för att lära sig mer.

Dagen avslutades med en demonstration av hur man använder kondomer, både kondomer för kvinnor och män - och alla sträckte på sig ordentligt för att se - och tog sen för sig av de gratis kondomer som delades ut.

En lyckad dag, med lyckliga tränare som glada tog emot sina diplom och varsin t-shirt (sponsrad av er läsare!) med projektets logga och texten: Sim, ela pode! Ja, hon kan! på magen. Väldigt fina och iögonfallande t-shirts som tränarna nu ska ut på fotbollsplanerna och bära med stolthet - ett väldigt enkelt och bra sätt att motivera dem och få dem att känna tillhörighet till projektet. Deras forum på facebook börjar bli välbesökt och vi uppmanar dem att fortsätta hålla kontakten tränare emellan för att organisera matcher och fortsätta att bolla idéer!

Nu väntar vi på att alla de 25 tränarna ska höra av sig och bestämma en tid när vi ska komma och se dem och deras lag under träningstid. Då ska de lämna in en lista på minst 15 spelare och kommer då få sitt material: 4 bollar, 10 västar, 20 koner, 1 visselpipa, 1 tidtagarur och ett par shorts (t-shirten har de ju redan!). Väldigt basic tycker ni säkert - men för en tränare som knappt har en boll är det hur mycket material som helst! Och även med lite material kan man med mycket vilja och kraft nå långt - och det är precis vad våra 25 hjältar kommer göra. Força!

Grupparbete

Grupparbete

Grupparbete

Mafalda pratar om sexualitet

Rollspel

Hur använder man kondomer?

Stolta Sofia med diplom och t-shirt

Elias får diplom

Föreläsare Farouk med tränare Goncalo redan iklädd t-shirt

Júlia och Iva


Ja, hon kan! 

Tico-Tico är med!

Inte bara den olympiska mästarinnan Maria de Lurdes Mutola är med oss och förbättrar tjejers förutsättningar att följa sina drömmar - nu har också den f.d. landslagsspelaren Manuel José Luís Bucuane, mer känd som Tico-Tico, valt att stödja Futebol dá forca. Tico-Tico är den mest kända mocambikiska fotbollsspelaren med 108 mål gjorda i Premier Soccer Leauge - flest mål någon någonsin har gjort i PSL. En väldigt trevlig man som nu har slutat spela och istället satsar på att förbättra barns förutsättningar genom att kombinera fotboll och utbildning. Han har, med hjälp av Real Madrid Foundation, startat en fotbollsskola utanför Maputo för 100 pojkar och 100 flickor där han använder sporten som ett medel att utveckla barn även på andra områden. Precis som vi gör med Futebol dá forca. Vi bestämde oss därför för att samarbeta och vi har redan börjat: en av hans tränare, Iva, är en av de första tränarna i projektet. Och det är bara början på vår samarbete - mer kommer!

Maria de Lurdes Mutola och Tico-Tico är med - är du? Klicka här för att veta hur du kan vara med.

www.ffwu.org - äntligen!

Nu har vi på Football for Worldwide Unity äntligen lanserat vår nya hemsida: www.ffwu.org

Här kan ni läsa om organisationen, våra andra projekt och engagera er i dem!

Choose to make a difference

Positiv feedback

Vi har fått väldigt positiv feedback efter första tränarkursen! Inslag om kursen kunde ses på TV och höras på radio - och djungeltelefonen är igång på högsta varv. En av tränarna ringde och frågade om det fanns plats för ännu fler deltagare på seminariet om sexuell och reproduktiv hälsa (nästa steg i utbildningen) eftersom hans kompisar hade hört så mycket bra om kursen och nu också ville vara med i projektet. Tyvärr är fortbildningskursen bara för de som redan har påbörjat sitt engagemang i projektet - men det verkar som om nästa kurs kommer få kölappar den med!

Utbildningsministeriet hörde av sig och vill nu engagera sig ännu mer inför nästa kurs, efter att ha hört så mycket positivt om den första kursen. Väldigt bra att få positiv respons från myndighetshåll då vi måste ha deras godkännande med oss för att kunna genomföra något överhuvudtaget. Det finns de som undrar om de två ministeriernas (Utbildning & Ungdom och Sport) engagemang och vad det innebär. Att samarbeta med myndigheter här är inte riktigt samma sak som att samarbeta med myndigheter i Sverige. De båda ministerierna bidrar inte med någon finansiering överhuvudtaget. Snarare har vi genom vårt "samarbete" fått tillstånd att genomföra projektet. De ställer upp med en del infrastruktur ute i landet, vi kommer använda deras provinsiella departement som bas ute i provinserna med en kontaktperson i varje provins samt få hjälp med mobilisering av personer och media. Men det är i stort sett det. Och vi får använda deras symboler också, vilket underlättar mycket när vi vänder oss till lokala sponsorer. Utöver det är samarbetet mer en form av godkännande.

Bayerns fotbollsförbund (Tyskland) har också uppmärksammat kursen (var är svenska fotbollsförbundet kan man ju undra..) då kursen var sponsrad av tyska GIZ och hölls av den tyske instruktören Torsten Spittler.

13 mars 2012

Mer bilder från första tränarkursen

Kolla in mer bilder på våra tränares forum på Facebook - man behöver inte kunna portugisiska för att titta på bilder, och en bild säger ju mer än tusen ord ändå!

11.03.2012 Tredje och sista dagen på tränarkursen

Den tredje och sista dagen ägnades åt hur man kan använda fotboll som en plattform där man kan lära ut andra saker, som till exempelvis om HIV/AIDS etc. Tränarna fick förslag på olika övningar de kan använda under de praktiska lektionerna och råd om hur de bör gå tillväga under de teoretiska lektionerna.

En väldigt bra start inför nästa lördags seminarium som bara handlar om mänskliga rättigheter, sexuella och reproduktiva rättigheter (som ett litet RFSU-paket som behandlar sexualitet, pubertet och familjeplanering) och HIV/AIDS.

Den sista dagen var bara halvdag och avslutades med utdelning av diplom till deltagarna. Otroligt stolta tog de emot sina diplom och sin tränarmaual (som har ett avsnitt som bara handlar om tjejer och fotboll). Alla ville fotograferas med sitt certifikat, och vissa bytte till och med om till speciellt fina kläder de hade tagit med just för detta. Att ta kort med "Donna Cecilia" var också populärt, så jag fick snällt stå och bli fotograferad med deltagarna och deras diplom. Men det ställde jag gärna upp på med så många glada ansikten runt omkring mig! Nu har vi alltså 27 nyutbildade tränare: Amosse, Chadreque, Virginia, Cândida, Higino, Sofia, Brizilda, Dercia, Célia, Nascimento, Francisco, Valdo, Aurora, Bento, Sualé, Telma, Sonia, Anakleida, Júlia, Sofia M, Francisco J, Goncalo, Iva, Manuel, Nilsa, Alda och Elias. Helt fantastiska, engagerade människor som kommer göra ett fantastiskt jobb i sina förorter, skolor eller klubbar. 27 riktiga förebilder!

HIV/AIDS träning

Praktisk lektion: HIV/AIDS och fotboll
Vilopaus

Teori

Idrottslärare Sónia antecknar flitigt

Brizilda tar stolt emot sitt diplom

Goncalo, Valdo och Manuel


Sofia, Elias och Cândida

Higino, ombytt för fotografering

12 mars 2012

10.03.2012 - Andra dagen på tränarkursen

Tyvärr fick andra dagen på tränarkursen en tråkig start. En av deltagarna kom direkt från gårdagskvällens fest, fortfarande stupfull stinkande av alkohol. Antagligen hade pengarna varje deltagare fick för transportkostnader gått åt till annat.. Extra tråkigt eftersom vi dagen innan hade pratat om tränaren som förebild. Efter att han fått sova ruset av sig i ett omklädningsrum och druckit vatten fick han avsluta kursen och åka hem. Om man inte har bättre omdöme än att komma berusad till tränarkursen - hur ska det då sluta när han väl har blivit tränare?!

De övriga deltagarna var väldigt upprörda över hans beteende och "hur han kunde riskera en sådan chans som de nu har fått i och med den här kursen" - och de fortsatte själva att diskutera hur tränaren bör vara som förebild. Nu hade de i alla fall ett tydligt exempel på hur tränaren inte bör vara.

Tyvärr blev det ännu lite tråkigare när Elias, en av tränarna, var tvungen att avbryta p.g.a. sjukdom. Han bor väldigt långt bort och för att komma i tid till kl. 08.00 behöver han antagligen gå upp 05.00 om inte tidigare. Antagligen kom han hem väldigt sent, åt inte särskilt mycket och gick upp väldigt tidigt utan att äta ordentlig frukost; kroppen var helt enkelt utmattad. Han fick vila, ta en alvedon och få i sig lite yogurt och kunde sedan medverka på teorilektionerna, men fortfarande med kramper i magen. Efter dagens sista lektion skjutsade jag honom till sjukhuset så att han kunde kolla upp vad som var fel, och på vägen dit förklarade han hur otroligt tacksam han var för att få delta i den här utbildningen och all hjälp han får av projektet. Han har försökt söka sponsorer/hjälp till sitt egna lilla projekt ute i Michafutene där han arbetar med både flickor och pojkar där han organiserade sin egen "Futebol dá forca"-turnering med HIV/AIDS som tema efter att ha blivit inspirerad av turneringen vi anordnade 19 november 2011. Ett riktigt framtidshopp, Elias!

Morgonen ägnades åt teknik och taktik för att sedan gå över till planering av träningar samt vad tränaren behöver tänka på beroende på vilken ålder spelarna har, 6-9 år, 10-12 år, 13-16 år eller 17-20 år. Det pratades mycket om pubertet, att man måste ta hänsyn till varje spelares situation hemma etc. Alla var överens om att tränarens bemötande är viktigt för spelarens utveckling, både fotbollsmässiga och personliga. Liksom gårdagen, var det både teoretiska och praktiska lektioner och grupparbete.

Den sista praktiska lektionen hölls på sandplanen, då det pågick en match på gräsplanen. Back to reality med andra ord. Mål utan nät, sandplan full med stenar och glasskärvor - men i alla fall med bollar, lite lyx åtminstone. Lektionen började med att de fick städa planen, plocka upp stora stenar och glasskärvor, vilket faktiskt en av grupperna hade skrivit med i sin planering av en träning! Sedan var det dags för nickar - och hur man pedagogiskt lär barnen att det inte gör ont om man bara gör på rätt sätt. Sedan fick de stegvis lära sig hur man ökar svårighetsgraden på övningen - liksom de fick i alla övningar.

En lång och intensiv dag i 34 graders värme med mycket information för tränarna att ta med sig ut i arbetet!

Morgonens praktiska lektion

Francisco, Cândida och Chadreque som ville bli fotograferade med allt fint material

Grupparbete - planera en träning

Instruktörerna: Torsten, Pinto och Madalena

Städning av planen innan träning

Nick-övning

Utan nät får man ha bollkallar bakom målet

09.03.2012 - Första tränarkursen börjar

När jag kommer till Campo de 1º Maio vid 07.00 är redan den första ivriga tränaren där - och hör och häpna: 24/27 kom i tid och kursen kunde börja 08.00. Av de 30 anmälda deltagarna var 25 utvalda utifrån de intervjuer vi hade gjort med alla interesserade och 5 utvalda av Fotbollsförbundet. Våra 25 kom hela bunten, men tyvärr uteblev 2 från Fotbollsförbundets kvot. 27 förväntansfulla tränare var dock där och av dem 15 kvinnor!

Obligatoriska öppningsceremonin hedrades av Kommittén för damfotboll som öppningstalade. Kursen leddes sedan av tyske Torsten Spittler, teknisk chef på Fotbollsförbundet, tillsammans med den f.d. landslagskaptenen och numera instruktören Pinto Barros samt Madalena Taju som arbetar med damfotboll på det tekniska departementet. För första gången någonsin anordnades en tränarkurs där alla deltagarna arbetar med tjej- och damfotboll - ett historiskt stort steg framåt!

Första dagen ägnades mycket åt att diskutera tränaren som förebild, både på och utanför fotbollsplanen. Utöver det fick de lära sig att lära ut grundläggande teknik till spelare. Grupparbete, teorilektioner och praktiska lektioner på planen följde. Det var häftigt att se hur snabbt gruppen verkligen blev en sammanhållen grupp där alla pratade med alla och där tränare, lärare, studenter och spelare av bägge könen blandades hejvilt!

Sju av kvinnorna är idrottslärare och ansvariga för skolans fotbollslag. En av dem är fotbollstränare för första gången och kom till kursen trippandes i högklackat med stora dinglande örhängen: "Men gud, inte visste jag att jag behövde idrottskläder." Lite generad satte hon sig bland de övriga deltagarna som höjde lite på ögonbrynen. Men sammanhållningen i gruppen byggdes upp direkt och när det var dags för de praktiska lektionerna fick Sofia låna shorts och sparkade av sig de höga klackarna och sprang runt barfota på planen.

På den fina planen - en av de finaste i Maputo - fick tränarna uppleva riktig lyx: gräsplan, många bollar, koner och västar. Tyvärr inte förutsättningar som någon av dem har på sin egen fotbollsplan, men fick dem att känna sig speciellt utvalda och motiverade dem ännu mer än vad de redan var innan.

Jag hade rysningar hela dagen - alla dessa unga engagerade och motiverade blivande tränare kommer verkligen bli något!

Grupparbete - Hur kan tränaren vara en förebild?

Grupparbete

Praktisk lektion

Iva och Sualé - två av våra framtida tränare

Pinto visar en övning

Tränare Elias och idrottslärare Alda väntar på sin tur

Anakleida och Aurora, två spelare från Zixaxa som nu vill ta steget vidare och bli tränare

8 mars 2012

Internationella Kvinnodagen

Det känns extra kul att på den Internationella Kvinnodagen kunna berätta att den första tränarkursen blir av nu till helgen - med majoriteten av deltagarna kvinnor! Av de 30 unga och entusiastiska deltagarna är 17 kvinnor. Med mycket strul och confusão (kanske det mest använda ordet i Mocambique: ~förvirring) kommer nu den första kursen att hållas med start imorgon och slut på söndag. Det blir 20 timmar med fotboll, teori och praktik, samt hur man beter sig som tränare och hur tränaren kan använda fotboll som medel för att nå ut till spelarna med andra teman, så som HIV/AIDS, miljömedvetenhet, användning av preventivmedel, kvinnors rättigheter etc.

Då kursen är organiserad av det Mocambikiska fotbollsförbundet finns det inte utrymme att integrera de teman som vi vill ta upp: mänskliga rättigheter med fokus på kvinnors rättigheter, sexualitet, pubertet, familjeplanering och HIV/AIDS samt motivation och entrepreunörskap. Men självklart ska tränarna få med sig denna kunskap, som är det viktigaste de ska föra med sig ut på fotbollsplanen. Därför ordnar vi nu en ytterligare dag för dem med enbart dessa teman. Efter medverkan denna dag får de sedan det material de behöver för att sätta igång med arbetet ute på sina fotbollsplaner eller skolgårdar - där varje dag blir en Kvinnodag.

5 mars 2012

Ömma tår

Nu närmar sig första tränarkursen med stormsteg: 9-11 mars! Det är mycket att förbereda med planering och inköp av material, sponsrat av tyska GIZ samt er läsare som har valt att aktivt hjälpa till - tack! Sen gäller det att få dit alla tränare i tid till rätt plats, och att kontakta dem är inte det lättaste. Som tur är har alla utom två egna mobiltelefoner som fungerar hyfsat. Utöver rent konkreta förberedelser lider jag mycket av fotbollsförbunds-huvudvärk. Det är en vanlig åkomma här i Mocambique som drabbar främst personer som försöker samarbeta med fotbollsförbundet. Men sakta men säkert kommer vi nå vårt mål och ha vår första kurs för våra framtida tränare, våra framtida hjältar, nu till helgen. Men inte bara fotbollsförbundet trilskas. Det är något viktiga personer har gemensamt. Och viktiga personer har ofta väldigt ömma tår så det är lätt att trampa fel. Idag var vi på Ungdoms- och Sportministeriet och där var de så vänliga att ge sitt godkännande: vi fick anordna kursen trots att vi inte hade informerat dem innan och bett om lov. Ja, man får se upp så man inte trampar på fel tår. I fortsättningen ska vi såklart informera ministeriet, för att sedan kunna informera de lokala departementen och sedan de lokala organisationerna. Det måste gå i rätt ordning så att deras tår inte ömmar alltför mycket! Men framåt går vi ändå oförskräckta av blåa tår, och det med stormsteg!