Den här veckan har det varit fullt upp för Sveriges del här i Maputo! I söndags var som sagt pressombudsmannen och ett gäng journalister här på middag. I tisdags var det en mottagning för Hans Rosling med massa universitetsfolk, forskare och diplomater. Där träffade jag en kvinna som jobbar för Unicef. Vi pratade länge om mitt projekt, och om mitt möte med Unicef nu på måndag. Hon tyckte att projektet var jättebra och hon kom med flera idéer. Projektet är för litet för att det ska kunna gå att söka finansiell sponsring från större organisationer som Unicef m. fl. och hon tyckte därför att jag borde satsa på att få företag att sponsra. Till exempel Vale, Mozal och andra företag som arbetar i mer kontroversiella sektorer som kol- och oljeproduktion är ofta villiga att sponsra eftersom de behöver visa att de tar socialt ansvar - och det är ju jättebra marknadsföring för sådana företag att kopplas samman med små söta fattiga flickor som spelar fotboll. "Titta här så synd det är om de här små flickorna, men med vår hjälp får de spela fotboll" - perfekt! Ska jobba på det! Hon berättade också att hennes man spelar fotboll med ett gäng mocambikanska män och att träffa dem vore en väldigt bra ingång för att förstå könsstrukturer och kvinnors situation ur deras perspektiv. Också en bra ingång för att förändra, kanske ha med dem som tränare etc. Kanske också försöka öka deras medvetande om våld och sexualitet för att förbättra kvinnors situation. Hon berättade att hon och hennes man alltid samlade ihop så mycket kondomer som möjligt varje söndag för att han skulle kunna dela ut dem efter träningen - det behövs. Och det är såna informella sammanhang som behövs för att med hjälp av grupptryck och starka ledare förändra attityder. Informella sammanhang kan ofta visa sig vara mer effektiva än att jobba via en institutionell organisation. Hon sa också att hennes man säkert skulle vilja hjälpa till, att han alltid hade velat göra något liknande - kul!
På onsdag kväll var jag först med en kompis på en konstutställning och sen var jag och mamma bjuden på en privat middag hos en av hennes kollegor med Hans Rosling och personer som jobbade tillsammans med dem i Guinea-Bissau på nittiotalet. Jag fick tillfälle att prata med Hans Rosling om mödradödlighet/barnadödlighet i förhållande till mammans ålder och han sa att det egentligen inte finns någon sådan koppling. Det är förhållandet landsbygd/stad och ekonomiska förhållanden som är de grundläggande faktorerna som styr dödligheten. Sen är oftast yngre kvinnor de som är svagast i samhället om man ser till de faktorerna. Unga tjejer som får barn när de ännu inte är färdigutvecklade löper också risken att kropppen inte klarar av en förlossning. Han bad mig också maila honom min bloggadress så att han kunde twittra om den - på sin twitter med 42 000 läsare! Jättekul att få en sådan respons! Han är verkligen en spännande människa, otroligt kunnig och klok.
I torsdags var det dags för en till mottagning å Sveriges vägnar här hemma. Denna gång var det svenska och mocambikanska företag som var bjudna, som hade medverkat i ett två dagars seminarium som ambassaden anordnade för att främja handelsrelationer. Där träffade jag Boris som jobbar med att lansera gas-spisar här. Jag har träffat honom tidigare, och han är väldigt trevlig så det var kul att träffa honom igen! Ännu roligare dessutom för att det visade sig att företaget han arbetar för ska starta sin första "affär" ute på marknaden i Zixaxa. Vi pratade om hur jag kunde hjälpa honom att nå ut till sin målgrupp - vilket är samma målgrupp som jag jobbar med! Förhoppningsvis kan hans företag sponsra den första turneringen jag ska anordna om en vecka (herregud, ont om tid!) med mellanmål till spelarna eller dylikt och då få publicitet direkt i Zixaxa. Han föreslog att de skulle vara på plats och laga mat på spisarna, som ett showroom. Han menade att spisarna också bidrar till women's empowerment, då kvinnorna slipper leta/hämta ved och det tar mindre tid att laga mat och det dessutom är både säkrare och mer miljövänligt. Låter som ett bra samarbete tycker jag! Hoppas att han kan få med sig företagsledningen på idéen. Boris bjöd också med mig att följa med när de gör hembesök för marknadsundersökningar. Då går de hem till folk som bor i till exempel Zixaxa, och det skulle vara väldigt häftigt - och lärorikt - att se vilka förhållanden folk faktiskt har hemma.
På fredagskvällen firade vi Turkiets nationaldag - jättegod mat! Turkiska ambassadören är jättetrevlig, och hon hade bjudit mig personligen också, inte bara mamma, så det var kul. Där pratade jag länge med Zimbabwes ambassadör. Han har varit med från Rhodesia-tiden, så det var väldigt intressant att höra honom berätta om sin och Zimbabwes historia. Kom även in lite på politik, svårt att välja orden väl när man ska vara diplomatisk. Träffade också Tysklands ambassadör igen och vi pratade lite kort om ceremonin som var förra torsdagen för den nya kommittén för damfotboll. Jag bad om ursäkt för uppståndelsen kring hans närvaro, eftersom jag ju i princip lurade dit honom. Han tyckte dock att det hade varit bra. Han sa också att han skulle se till att jag fick träffa tyska fotbollsförbundets ordförande när han kommer på besök i november. Den tyska kvinnliga domaren som ingen visste vem det var som presidenten för förbundet hade pratat om, existerar och ska också komma hit i november. Henne får jag också träffa då, kul! Det känns dock som att han egentligen inte vill bli för involverad i damfotboll, men jag ska fortsätta jobba på det. Pratade även länge med både Englands och EU:s ambassadörer här, och fick bra respons för projektet. Det känns bra att sprida information i de "viktiga" kretsarna, man vet aldrig när man behöver dem! EU:s representant bekräftade det som kvinnan på Unicef sa om att det var bättre att söka finansiärer hos företag än organisationer.
Efter Turkiet var vi bjudna på en kulturfestival som Norge anordnade. Det var fullt med folk och massa olika artister som uppträdde, dock besviken på själva showen. Det tog alldelles för lång tid mellan de olika uppträdanden för att det skulle bli något drag. Men där inne på VIP-delen där vi viktiga personer håller till träffade jag Belgiens Head of Mission (de har ingen ambassadör) och han hade en idé till samarbete i mitt projekt - jätteroligt! Så det lönar sig att networka i alla fall! Han berättade om en skola för gatubarn som Belgien finansierar utanför Maputo där de också har fotbollsprojekt för att stärka barnens självkänsla - men bara för killar. Och det vill han att jag ska ändra på! Så jag ska kontakta honom på måndag och bestämma en tid när vi kan åka ut dit tillsammans och jag får se skolan och prata med representanter där för att diskutera hur de kan vara med i mitt projekt. Skitkul! Det känns som att det där verkligen finns behov för projektet, och jag har funderat på hur jag ska kunna involvera gatubarn men inte riktigt kommit på någon bra idé så jag är jätteglad att han föreslog detta! Jag nämnde också att jag inte har några finansiella sponsorer och han sa att det inte är några problem, Belgien står för allt på skolan. Så antingen får jag ha det som ett separat projekt för Belgiens räkning eller så får jag övertala honom att stödja projektet som helhet - vi får se! Men jag är verkligen jätteglad över möjligheten att kunna bidra med något för tjejer som verkligen verkligen behöver det!
Mycket att stå i hela veckan - men kul att det ger resultat! Det är verkligen helt andra dörrar som öppnar sig när man kan röra sig i de här "viktiga" kretsarna. Det känns också extra viktigt att faktiskt göra något när man har alla de möjligheter jag har fått! Gäller att ta tillvara på alla möjligheter som bara dyker upp! Det är rätt bra att ha mammor ibland trots allt!
