Det är rätt ensamt här i Maputo och den enda vännen jag har än så länge är min portugisiska lärares egna elev, Hornelia, som jag träffar två gånger i veckan för att aktivt prata portugisiska. Så hon får betalt för att vara min vän, men det är bättre än att inte ha några vänner alls haha!
Hon är jättetrevlig, också 20 år och pluggar internationella relationer och diplomati. Hennes favoritfrukt är äpple och lila är hennes favortifärg (vi är väldigt nära vänner som ni märker)..
Men idag var vi och fikade (istället för att ha lektionen hemma) och det var jättekul! Jag är så socialt understimulerad så bara att komma ut var jättekul. Och det gick bra, vi pratade om allt möjligt - på portugisiska såklart. Det var intressant att höra hennes syn på jämställdhet och hur samhället här fungerar. Hon konstaterade att mannen i ett äktenskap helt och hållet bestämmer över sin fru och att jämställdhet inte riktigt är ett begrepp här, även om det står si och så i lagen. Hon berättade också om utbredd prostitution bland tonårstjejer för att finansiera sina studier, eller sitt dagliga liv helt enkelt. Änkor eller ogifta med barn far ofta illa och hamnar ofta på gatan där prostitution blir enda utvägen. Och det är vanligt att änkor på landsbygden får gifta sig med sin döde makes bror, för att kunna överleva ekonomiskt. Det är väldig skillnad på stad och landsbygd, och det märks att Hornelia är uppvuxen i Maputo och har en mer "modern" syn på hur ett samhälle ska se ut. I staden går ju de flesta i skolan och blir påverkade av yttre faktorer på ett helt annat sätt en i en traditionell by på landsbygden. Hon tyckte att mitt projekt var bra och nödvändigt, vilket kändes skönt att få bekräftat. Dock är det synd att jag inte kan arbeta på landsbygden utan bara i Maputo, där det är förhållandevis bra. Här är det förbjudet att gifta sig innan 18, medan det på landsbygden är 16 som gäller (även om det inte efterföljs i praktiken). Hornelia sa att det i Maputo var vanligt att gifta sig när man var runt 27 år, men att hon nog hade haft flera barn redan om hon hade bott på landsbygden. Tänk vad födelseorten spelar roll för ens förutsättningar i livet, jag är väldigt glad och tacksam för att det står Nöbbelöv i mitt pass.. Det är svårt att föreställa sig hur annorlunda det hade varit om det stått Lichinga eller något i den stilen..
