Idag hade jag möte med en brasiliansk man som jobbar med volleyboll för ungdomar i förorter till Maputo. Han sammanförde mig med två kvinnor som spelar i Mocambiques damlandslag och arbetar för organisationen Fundação Lurdes Mutola (FLM). Organisationen arbetar för att främja damfotboll och är grundad av den internationellt kända Maria Mutola, som vann OS-guld i 800 m och även spelar fotboll.
Jag började med att presentera mig själv och min projektidé och de var mycket positiva till ett samarbete. Jag fick veta att fotbollsförbundet är väldigt korrupt, pratar mycket men gör ingenting och satsar i princip ingenting på damfotboll. De arbetar med fotbollsklubbar associerade till förbundet runt om i landet och verkade veta vad de pratar om. Även brassen har arbetat med volleybollförbundet och stött på samma problem, varpå han bestämde sig för att arbeta via andra organisationer. Han tyckte nu att jag skulle göra likadant.
Brassen lämnade oss efter en kort stund och jag satt kvar med representanterna för FLM, Sandra och Sarita. Vi pratade om vad deras organisation gör och hur vi skulle kunna få till stånd ett samarbete. Det finns 68 damlag runt om i landet som är associerade till fotbollsförbundet och just nu håller de på att organisera en nationell turnering för dessa. Turneringen äger rum i december och just nu är allt arbete fokuserat på detta och övriga projekt startar igen i januari. Så då skulle det passa för mig att inom ramen för deras organisation starta mitt projekt.
De berättade om svårigheterna för damfotboll, det finns inget material, inga tränningsytor eller stadium och inga utbildade tränare. Inte mycket pengar kommer damfotbollen till del, trots pengarna som FIFA donerar för damfotbollens utveckling. De var glada över det materialet jag har som kommer i frakten, det behövs!
Vi gick bort till deras lokaler och jag fick hälsa på resten av deras medarbetare. Sedan visade de mig sitt program för utvecklingen av damfotbollen i landet och jag ska med det programmet som riktlinje hålla en presentation om mitt projekt på fredag för organisationens ledning (på portugisiska.. herregud!). De visade också bilder från när damlaget hade varit i Zimbabwe på en turnering.
De bjöd också in mig till att vara med och titta på en träning imorgon bitti kl. 8.00 för att se hur de arbetar. Jag tror i alla fall att det är det jag ska göra, det var lite oklart - hela mötet hölls alltså på portugisiska så det var lite svårt att hänga med ibland.. I vilket fall som helst ska jag vara på plats där kl. 8.00 imorgon.
Sandra och Sarita var mycket positiva till ett samarbete och det märktes att de var väldigt intresserade av min projektidé och målet med den, att höja kvinnors ställning i samhället. Lite komiskt dock, de frågade mig om jag spelade för Sveriges landslag.. vilket jag inte riktigt kunde påstå att jag gjorde. FC Djursholm - hört talas om det? Inte? Haha..
Efter en snabb lunch hemma åkte jag ner till centrum för nästa möte, med fotbollsförbundet. Ordföranden ringde tidigare under dagen och sa att han personligen inte kunde vara med för att han skulle ha ett möte med en delegation från FIFA men att jag kunde få träffa två representanter från kommitén för damfotboll, och det passade ju bra. Så jag träffade dem kl. 14.00 på fotbollsförbundets kontor. Eftersom jag hade fått så mycket negativt berättat tidigare under dagen om FMF så var jag försiktig med vad jag sa. Till exempel sa Sarita att jag absolut inte fick säga att jag hade material på väg hit från Sverige, då skulle förbundet bara be mig komma dit med det så att de kunde "förvara det och dela ut det därifrån" och sen bara sälja det och stoppa pengarna i egen ficka - "I know my federation", en av de få sakerna hon sa på engelska.
Så jag började med att bara säga lite generellt att jag vill jobba med fotboll för unga tjejer för att höja tjejers självförtroende och på så sätt öka deras möjligheter att förbättra sina egna liv. Sedan bad jag dem berätta vad de gjorde för damfotboll och vad det fanns för möjligheter. De berättade också om turneringen i december och att de jobbar för att få ett U17 lag med i en internationell tävling. Projekt i skolor styrs från utbildningsministeriet och det finns inga serier för tjejlag, bara en serie för damlag. De berättade om avsaknad av material, tränare och infrastruktur och att damfotboll inte har någon hög status i landet. Men sen ville de att jag skulle berätta mer om mitt projekt och jag berättade lite mer konkret om hur jag vill sätta upp lag i skolor etc. De var på en gång på projektet och sa att de kunde ansvara för kontakt med olika skolor så att jag kunde sätta upp scheman med dem. Jag sa att jag antagligen kunde ordna material men att jag i så fall skulle behöva transport av mig och materialet till skolor. De lovade att stå för transport om jag gav dem schemat som jag gör med de olika skolorna. De ville att jag skulle börja arbeta med detta på en gång eftersom jag bara ska vara här i åtta månader, vilket jag håller med om. De nämnde också att de i så fall kunde plocka vissa talanger ur mina lag till sitt U17 lag.. (jag tror fotbollsförbund är lika elitinriktade överallt..).
De tyckte att det var bra att arbeta för att öka unga kvinnors självförtroende och jag pratade om att samarbeta med Unicef och WLSA som skulle kunna hålla workshops på träningstid för att öka kunskaper om kvinnors rättigheter och HIV/AIDS. Det tyckte de var perfekt och började genast prata om att anordna något stort evenemang efter kanske tre veckors träningar där Unicef (som jag då får kontakta) kan komma och prata om HIV/AIDS. Då skulle media bjudas in och det var ju bra för förbundet, bra för Unicef och bra för mig. Och bra för tjejerna som får lära sig något också, la jag till.
De ville introducera mig för två damlandslagsspelare som arbetade med damfotbollens utveckling och en tränare imorgon, för att vi alla ska diskutera hur projektet rent tekniskt ska se ut. Dessa två spelare visade sig vara Sandra och Sarita! Jag sa dock inget om att jag redan hade träffat dem. Så möte imorgon kl. 16.00 för att diskutera detaljerna kring projektets utformande - kul!
Överlag fick jag en positiv känsla trots det negativa jag hörde om FMF innan. Det kändes som att det vore praktiskt att samarbeta med dem om de kan förmedla kontakt med skolorna och sen stå för transport. Sen kanske det bara var tomt prat, men det återstår att se. Det kändes som att jag skulle få jobba relativt fritt och efter eget huvud, vilket passar mig väldigt bra och minskar risken för att korruption etc. blir inblandat. De var också positiva för att fortsätta projektet långsiktigt - jag nämnde att en kompis till mig, Gabriel, var intresserad av att komma ner och hålla tränarutbildningar med tjejer, som då sen skulle kunna fortsätta projektet när jag lämnar, vilket de tyckte var en bra idé (efter att de fått veta att Gabriel också skulle jobba voluntärt i sånt fall).
Jag ringde Sarita efter mötet och berättade vad de hade sagt och att jag inte hade berättat detaljer kring projektet eller materialet och inte heller att jag redan kände henne och Sandra. Lite dokusåpa över det hela. Hon var dock nöjd med det och sa att vi får diskutera mötet imorgon bitti när vi ses för träningen.
Jag tror att det vore bra om jag kunde jobba med FLM men via/med hjälp från FMF, med krav att få arbeta självständigt. Om jag håller hårt i mitt material ser jag inte riktigt på vilket sätt de skulle kunna utgöra ett hinder. Tvärtom tror jag att det ger tygnd att ha förbundet bakom sig. Och om jag ger dem några media-tillfällen då och då tror jag att de håller sig på bra humör. Men jag får se vad Sarita säger imorgon..
