Kom precis hem från en föreläsning med Hans Rosling - väldigt bra och intressant! Föreläsningen hölls för personalen på svenska ambassaden och jag lyckades smita in och trycka i ett hörn. Det var en väldigt spännande föreläsning. Förutom att Hans Rosling är en otroligt rolig föreläsare är han också väldigt kunnig och erfaren på sitt område.
Han pratade mycket om att begreppen "i- och u-länder" inte är användbara idag. Dessa begrepp var användbara i mitten på nittiotalet - men idag är det inte så enkelt att skilja på länder. Ändå används de friskt av regeringar, institutioner, lärare, journalister etc. för att de är inetsade i folks världsbild och förutfattade meningar om världen. Föreställningen om att fattiga länder har en befolkning som lever kort och föder många barn gäller inte idag. Till exempel föds det färre barn i Brasilien och Iran än det föds i Sverige. Befolkningstillväxten i världen idag beror inte på att det föds fler barn - men fler barn överlever! Tillväxten är en tillväxt i den vuxna befolkningen världen över, fler lever längre och fler överlever barndomen.
Idag i världen är vi sju biljoner invånare. En biljon i Amerika, en biljon i Sydamerika, en biljon i Europa, en biljon i Afrika och fyra biljoner i Asien. Förutsägelser för år 2050 lyder att Asien kommer öka sin befolkning med en biljon och Afrika med en biljon. Alltså kommer majoriteten av världens befolkning inte bo i det som vanligen klassas "i-länder" eller "den utvecklade världen". Och varför ska då dessa länder vara världens centrum? Det är inte hållbart, och ett maktskifte kommer ske.
Och världen har utvecklats enormt! Vilket ofta glöms bort. Världens maktelit lider av kortminne och glömmer att de fina länder de styr en gång var på samma nivå. Hans Rosling påpekade att inte ett enda land har det så dåligt ställt som England år 1800. Och det var inte längesen folk emmigrerade från Sverige till Cuba till exempel för att få ett bättre liv.
Denna utveckling beror på ekonomisk utveckling, om man tittar på det rent statistiskt. Först ska folk överleva från dag till dag, men med ekonomisk utveckling kan man öka intresseområdena till mer än bara ren överlevnad och då utveckla hälsa och sjukvård samt utbildning. Att som nu kräva demokrati, ett fungerande rättssystem, hälsa och sjukvård, utbildning, miljöcertifierade industrier etc etc av länder som börjar om från noll är orealistiskt. Inte ett enda land i världen har fått allt detta på en gång. Sverige var inte en demokrati förrän 1921. Kina är fortfarande inte en demokrati. Men folk får det bättre ändå. Och när folk får det bättre kommer de så småningom vilja få det ännu bättre och då kräva mer rättigheter och mer friheter. Som t. ex. just nu händer i arab-världen. Det är en utveckling oberoende av politik. Till exempel tillskrivs ofta Kinas låga födelsetal Mao Tsetungs ett-barns-politik, men om man tittar på Hong Kong och Macau som tillhör Kina men inte har haft något politiskt inflytande därifrån så ligger födelsetalen på ungefär samma nivå (Kina: 1,77 barn/kvinna, Hong Kong 1,01 barn/kvinna och Macau 0,97 barn/kvinna). I Sverige föds det 2 barn per kvinna. Myten att alla famijer i "u-länder" föder så många barn gäller inte idag. Generellt i världen idag föds det 2,5 barn/kvinna. I Indien föds det 2,7 barn per kvinna. I Bangladesh 2,3. Det är inte mycket mer än i Sverige.
I-länder och u-länder existerar inte längre - bara i folks förutfattade meningar. Klyftorna minskar, och det är på tiden att beslutsfattare världen över hänger på.
Kolla in Hans Roslings hemsida där ni hittar all statistik ni kan tänka er: www.gapminder.org
