Igår var det helgdag här för att fira fredsavtalet och slutet på inbördeskriget 1992. Min portugisiska lektion var således inställd och istället åkte jag och Vilar med färja över till andra sidan bukten till Catembe. Färjan kostar ungefär en krona och går varje kvart enligt tidtabell, men man får vänta tills den är helt fullastad med människor och bilar innan den avgår. Eftersom det var helgdag var det många från Frelimos (regeringspartiet) ungdomsgrupp ute med röda t-shirts och flaggor som åkte med på färjan. Färden över sundet/havet tar tio minuter men det känns som att du kommer mycket längre bort. Luften är ren och fri från avgaser och det är mycket mer landsbygd över Catembe, som egentligen är en by men klassas som en förort till Maputo. Stadsmänniskor åker gärna ut till Catembe för att vara på stranden där och det förstår jag verkligen, det är en jättelång fin strand! Många trotsade kylan och åkte över i halsduk och tjocka jackor - det var ju bara 28 grader.. Men trots denna kyla var det många som var ute och badade och spelade fotboll på stranden (en del tjejer!).
Vi gick och köpte färska räkor, krabba och fisk och citron, vitlök, chili och bröd på marknaden. På marknaden var det en ung tjej i capulana (traditionellt tyg virat kring kroppen som kjol) som spelade fotboll och hon såg att jag log stort åt henne och kom fram och sa att fotboll, det var bra. Det höll jag med om! Kul att se att tjejer vill spela, så jag inte kommer här och prackar på dem något som jag tycker är bra bara för att jag tycker det..
Vi gick med våra inköp och lämnade dem till en bastant dam som tillagade det åt oss i hennes restaurang (skjul). Vi satt på plaststolar bakom själva restaurangen/skjulet där damen själv satt och grillade och där hennes yngre tjejer rensade och tvättade fisken och skaldjuren så väl som de diskade tallrikar etc. i en balja med vatten (den enda vattenförsörjningen som fanns). Vi hade bra utsikt över färjorna som kom och gick och alla människor som kom med dem. Havet låg precis framför oss med alla små fiskebåtar förtöjda vid stranden, en härlig syn. Inte lika härligt var det gamla båtskrovet som också låg framför oss, som användes som toalett av alla män som satt i någon av de små restaurangerna/skjulen och drack öl. Men man vänjer sig snabbt vid synen, och jag reagerar knappt längre om jag ser någon stå och kissa offentligt.. det finns ju inga offentliga toaletter så vad gör man när nöden trycker på?!
Så där satt vi och kollade på folklivet och havet i väntan på maten. Bord fick vi i form av cocacola-backar och plastdunkar där tallrikar med krabba, räkor och fisk ställdes fram. Vi fick varsin gaffel också men åt med händerna. Och gud vad gott det var! Så mycket och så god krabba har jag aldrig ätit! Det blev hur mycket som helst över så vi fick båda med oss en full take away-låda var (som en av de unga tjejerna sprang och köpte åt oss på marknaden). När vi satt och mumsade i oss skaldjuren var det många förbipasserande som stannade och kollade, det måste sett märkligt ut med en viting som satt där och vräkte i sig krabba med händerna haha!
Efteråt fick vi tvätta händerna i diskbaljan och skal och annat slängdes ut på marken, vad ska man med soptunnor till när man kan vara utan? Det förvånar mig inte om jag blir magsjuk efter det här men det var det helt klart värt! Kalaset kostade ungefär hundra kronor allt som allt för oss båda (inkl. öl) så det var överkomligt..
Vi gick en promenad längs stranden sen och satt och kollade på alla som badade. En man gick förbi med bibel och talade om för oss att gud älskar oss, och många pojkar försökte sälja på oss chips och choklad men annars var det väldigt mysigt att sitta där på stranden och vänta ut mat-koman efter all den goda maten! Färjan tog oss hem igen - och trött och solbränd (jag glömde solkrämen) var det skönt att gå och lägga sig efter en trevlig dag!
