24 oktober 2011

Jaha, då vart det visst styrelsemöte

Trött och förkyld gick jag efter min portugisiska lektion till FLM. Jag visste inte riktigt vad vi skulle jobba med idag, så det var som vanligt med andra ord. När jag kom dit sa de att vi inte kunde jobba där idag för vi var tvungna att åka till Campo de Primeiro Maio och leverera material till U-17 landslaget. Jag förstog inte riktigt vad det rörde sig om, vad det var för material eller varför jag skulle med men iväg åkte vi. Väl där träffade vi kommittén för damfotboll (inkl. den manliga ordföranden) och Madalena (som jobbar åt FMF på tekniska avdelningen). Så satte vi oss att titta på träningen. Många av mina tjejer i Zixaxa var där och tränade. Det var landslagstränaren som höll i den med en kvinnlig assisterande tränare. De hade många bollar, men flera av tjejerna saknade skor - och då är det här på landslagsnivå..

Tränarna för herrarnas U-17 var också där, av vilka en är den tyske tränaren, Sascha, som jag har hört talas om via tyska ambassadören. Han kom fram för att prata med mig, och hade hört talas om "den svenska fotbollstränaren". Vi pratade på och jag berättade om mitt projekt och mina träningar med Zixaxa, där jag har tre bollar på två lag. Han gapade av förvåning: "Varför har du inget material? Fotbollsförbundet fick precis 20 000 bollar donerade, de har material." Jag hann inte prata klart med honom om detta för nu skulle hela kommittén och jag tydligen in på planen. Vi bytte dock nummer och bestämde att vi skulle ses och utbyta erfarenheter snart, tror det kan bli väldigt givande!

Men in på planen skulle vi! Jag förstog fortfarande ingenting så följde bara efter de andra. Träningen avbröts och alla spelare ställdes upp på rad med tränarna och Madalena framför. Kommittén och jag stog uppradade mittemot. Då märkte jag att TV var där och filmade och insåg att jag hade hamnat mitt i en ceremoni - alla dessa ceremonier, de tar aldrig slut! Så nu var det ceremoni för överlämnandet av material från kommittén för damfotboll och ProSport (ett företag som är med och anordnar de nationella slutspelen i december) till damernas U-17 landslag. TV filmade överlämnandet och intervjuade sedan Claudette, vice ordföranden för kommittén.

Efteråt gick vi in i kansliet (ett stort tomt rum med ett bord och plaststolar) där Madalena bestämt förklarade för stadions materialansvarige att detta material bara var för damfotboll och krävde en underskrift på att han var ansvarig för att se till att detta efterföljdes. Madalena är bra, bestämd - man gör som hon säger, om man säger så. När det var klart satte vi oss ner runt bordet och jag insåg att jag hade hamnat mitt i ett styrelsemöte!

Kommittén för damfotboll och Sandra och Sarita i egenskap av ProSport och FLM diskuterade de nationella slutspelen och relaterade ämnen och jag försökte hänga med så gott jag kunde i vad de sa. Sedan pratade vi kort om mitt projekt och på torsdag ska jag träffa de tre rektorerna för de första skolorna. Detta är sista veckan som skolorna är öppna innan sommarlovet, så det gäller att få allt organiserat innan dess. Om tre veckor ska jag också anordna en turnering för fyra flicklag i Zixaxa för att skapa uppmärksamhet kring projektet och visa att det har börjat. Två lag kommer från Maputo, Zixaxa och ett annat där i närheten och två lag utanför Maputo, ett från Matola och ett annat. Ska kolla om det går att anordna aktiviteter med Unicef och WLSA i samband med detta.

Kommittén känns bra, det känns som att de verkligen vill förändra situationen för damfotboll. Och även ordföranden var aktiv under mötet, vilket jag inte hade trott att han skulle vara - positiv överaskning. De pratade också om problemen med FMF som de måste försöka arbeta runt. Tydligen så har presidenten för förbundet ett företag som säljer kontorsmaterial och jobbar med grafisk design och tryck. Gissa vem som anlitas när fotbollsförbundet behöver något sånt.. Sedan har han också ett företag som säljer sportmaterial - kanske därför jag inte har sett skymten av de där 20 000 bollarna...

Men kommittén tror jag är väldigt bra, och med rätt inställning kan man komma långt även om hindren är stora!