Nyss hemkommen från den officiella lanseringen av projektet! Jag är väldigt trött - men nöjd!
Gick upp tidigt, 05.30, för att göra mackor till alla spelare. Senhora Alice var jättesnäll och kom hit och hjälpte till. Vi ägnade dessutom hela gårdagen åt att laga mat till ca 100 personer, feijoada och ris med grönsaker. Sen åkte jag med alla grejer till ProSport som ställde upp och lånade ut sin stereoanläggning. Jag mötte Sarita, Sandra (FLM) och Leonora från FMF där vid 07.00, men vi fick vänta länge innan någon från ProSport kom för att låsa upp. Runt 8.30 dök hon i alla fall upp och vi kunde lasta på högtalare och allt på Leonoras pick-up. När allt var ombordlastat åkte vi vidare ut till Campo de Kape-Kape i Chamanculo där lanseringen skulle äga rum - jag, Sandra och DJ:n där bak på flaket och Leonora och Sarita där fram i förarhytten. Skumpig färd verkligen ut till verkligheten. Chamanculo är en av de fattigaste förorterna - och det syns. Plåtskjulen lutar åt alla håll och kanter och få av de smutsiga barnen som springer omkring har skor. Fotbollsplanen kantas av gamla bilvrak och sopor, men linjerna var kritade och ett gäng småpojkar var i färd med att hänga på näten på målen.
Tjejlagen som skulle delta i turneringen som vi ordnade för att lansera projektet hade ännu inte kommit, så det gjorde inte så mycket att vi var sena. Skarvsladdar ordnades fram och med hjälp av lite vajrar och tejp lyckades vi koppla in musikanläggningen så att DJ:n kunde börja spela. Lagen kom så småningom, men bara tre av fyra. Så först spelade Aeroporto mot Chamanculo (1-0) och sen Zixaxa B mot en blandning av Aeroporto/Chamanculo (1-1). Tjejerna spelade utan skor eftersom Zixaxa var det enda laget som hade några. Zixaxa hade dock lyckats glömma sin utrustning, så Mabisco fick åka och hämta shorts och tröjor, men när de väl kom igång och spelade så rullade allt på bra.
Inte så många av de inbjudna kom, men med tanke på att vi verkligen var ute i förorten och att inbjudningarna gick ut med så dålig framförhållning var det ju rätt väntat. Men hela kommittén för damfotboll var närvarande och Madalena från tekniska avdelningen på FMF. Landslagstränaren, landslagens målvaktstränare och den tyska U-17 tränaren för herrar var också på plats. Boris från CleanStar kom för att stötta, och han bekräftade att det var svårt att ta sig dit. Han hade åkt med en stupfull taxi-chaufför och vägen dit hade varit kantad av nära-döden-upplevelser. En representant från Ungdoms- och Sportministeriet kom och även tre representanter från Rotary Clube de Polana - så det var bra! Resten av åskådarna var barn och lokala Chamanculo-bor, men läktaren var rätt fullsatt och så fort musiken kom på var det full fart på dansen och sången.
TV var på plats och intervjuade Claudette (vice-president för kommittén för damfotboll) och mig - och jag lyckades förstå alla frågor! Så imorgon sänds två inslag om projektet - kul! Jag la mycket fokus på hur situationen för unga kvinnor är, vilket jag tycker är viktigt eftersom det lätt bara blir fokus på fotbollen - som egentligen bara är sättet jag jobbar på.
Efter de två matcherna hade vi prisutdelning. Pokalen gick till Aeroporto, som vann första matchen och spelade lika andra. Eftersom Zixaxa har så mycket mer erfarenhet fick Aeroporto fördel, vilket förorsakade en del sura miner hos Zixaxa. Den bästa spelaren, tvåmålsskytt från Aeroporto, fick en gympapåse som pris. Efter prisutdelningen fick alla spelare lunch och macka, och sen fick också alla barn och övriga åskådare mat.
Alla gratulerade till en bra lansering, och jag är själv nöjd. Det kändes som att det gick bra, även om allt inte blev som det var tänkt. Vid det här laget är jag van vid det, och huvudsaken var att tjejerna fick spela lite och att projektet officiellt kom igång - så nu har vi något att visa upp för sponsorer etc. Sualé, en kille från Zixaxa, hjälpte till och tog mycket bilder under hela dagen - kommer upp här på bloggen snart - som vi nu kan använda för att visa att vi faktiskt gör något. Det var kul för tjejerna från Aeroporto och Chamanculo att få spela med tre domare och publik också, och känna sig delaktiga och viktiga med TV på plats.
Trött, men nöjd. Nu ska jag vila lite och sen gå och lyssna på lite live-musik på Nucleo de Arte för att fira! Nu gäller det att skaffa tillräckligt med sponsorer innan vi sätter igång på riktigt i januari!
