Igår mötte jag upp Sascha vid lunchtid, för att över lite pad thai diskutera våra erfarenheter från fotbollsförbundet och våra olika projekt. Sascha jobbar för förbundet som U-17 tränare och dessutom med två projekt för the Bavarian Football Association, en fotbollsakademi i Namaacha och en fotbollsklubb i Albasine. Han har startat en organisation som heter Football for Worldwide Unity (FFWU) och har med den organisationen ett fotbollsprojekt i Sydafrika. Han vill arbeta med fotboll för att förbättra barns vardag och möjligheter - precis som jag! Och när han hörde talas om mitt projekt tyckte han att vi kunde arbeta tillsammans och integrera Futebol dá forca i FFWU:s arbete. Han har sedan starten velat ha någon ansvarig för tjejfotboll och tyckte att mitt projekt kunde vara en bra början. Eftersom jag redan har förankrat projektet hos kommitten för damfotboll och FLM så ser jag det som att de skulle kunna vara exekutiva organisationerna med FFWU som administrativ och kontrollerande part - det skulle nog underlätta projektets fortlöpande när jag flyttar tillbaka till Sverige i slutet på maj. Vi har inte diskuterat klart hur vi ska lägga upp det här, det är en så länge bara en idé - men vi är bägge väldigt positiva. Sascha är utbildad fotbollstränare och fokuserar på sporten medan jag fokuserar mer på situationen vi vill förbättra med sporten - vilket jag tror är en bra kombination.
Sedan åkte vi vidare för ett möte med damlandslagstränaren och Madalena från tekniska avdelningen på förbundet. De och Sascha vill tillämpa FIFA:s Grassroots Programme här i Mocambique - också det en del av vad Sascha vill göra med FFWU här. The Grassroots Programme syftar till att utveckla organiserat fotbollsspelande för barn och kommer börja med att anordna mini-turneringar: en heldag med träning och spel i grupper om fyra barn mellan 7-9 år, både killar och tjejer. Under dagen får de också medverka i fyra olika workshops som behandlar fyra olika "life skills", som t.ex. jämställdhet, återvinning, sanitation och hygien, hur man förhindrar malaria etc. De har redan börjat planera för den första "Festa de Jogo" (Fotbollsfest), som kommer gå av stapeln i december, och då de snabbt värvade mig som en av tränarna - det ska vara tre manliga och tre kvinnliga tränare. Så vi färdigställde planeringen inför dagen och sedan började de prata om själva organisationen av programmet (Grassroots) här i Mocambique. Då fann jag (till min förvåning) att jag snabbt tog plats i styrelsen tillsammans med de andra tre och en till, Nuno. Jag kommer tillsammans med Caló (damlandslagstränaren) och Madalena ansvara för flickfotboll medan Sascha och Nuno blir ansvariga för pojkfotboll. Än så länge är detta tillfälligt då alla har andra åtaganden, och jag vet inte riktigt vad det rent praktiskt kommer innebära att vara ansvarig för flickfotboll (och för den delen kontakt med sponsorer, som jag också fick på mitt bord tillsammans med Sascha) utöver att hjälpa till med Festa de Jogos. Vi börjar med det så får vi se. Styrelsemedlem, det ni!
Efteråt åt vi middag allihopa för att sedan åka till nationalstadion där landslaget Mambas tog emot Komorerna för att kvala till VM i Brasilien 2014. Det var helt smockfullt med bilar på väg dit och vi var ute i rätt dålig tid, bara 45 min innan matchstart, så det var tur att vi åkte i en av förbundets bilar - bara att dra på nödfalls-belysning och köra på. Dessutom hade vi tur och hamnade bakom militären några gånger, då kommer man fram fort. Vi åkte en lång sträcka i motsatt körfält och lyckades komma fram till matchstart.. Rakt in på VIP-läktaren där jag kunde se Mambas göra både ett och två noll innan halvtid. I pausen networkade jag och damfotbollskommittén för att folk ska komma på turneringen på lördag, och det kändes som att vi lyckades rätt bra! Jag log mitt sötaste leende mot presidenten, han skulle bara veta vad jag har i kikarn! I andra halvlek gick jag, Caló, Sascha och Nuno upp till "vanliga" läktaren och satte oss mitt i smeten - vilket drag! Slutresultatet blev 4-1, målvaktstavla som la sordi på stämningen men räddades av en inhoppare som dunkade in fjärde mocambikanska målet. Han är bara 17 år och Sascha och Nuno har således tränat honom - så det festades ordentligt på läktaren! Jag la märke till att Nuno hade en träningsjacka som det stod Sverige på, men med det mocambikanska emblemet påsytt över det svenska - man tager vad man haver.
Jag är positiv till att samarbeta med Sascha, får se vad det kan leda till!
