Nyss hemkommen från Tofu - trött och sliten efter åtta timmars buss - åkte jag ner till stan för att hämta en inbjudan till herrlandslagets match dagen därpå som de ville ge till svenska ambassaden. Väl där tog det ett tag innan de fick fram inbjudan och jag pratade med Sascha (U-17 tränare) och Nono (målvaktstränare) under tiden. Sascha bjöd med mig på ett möte för "the Grassroots Programme" som de ska starta upp här, för att börja organisera fotboll för barn och ungdomar. Så lunch med Sascha och sen möte efteråt imorgon - kul! Det var flera av personerna på förbundet som hade sett mig på TV, känns lite märkligt haha! Till slut fick jag inbjudan och var på väg att gå när de sa att det jag skulle stanna kvar för att de skulle ha ett möte där jag skulle vara med.
Det var tydligen möte med ordföranden för Bavarian Football Association som stöttar Mocambiques fotboll jättemycket som var där och skulle för första gången träffa den nya komittén för damfotboll. Ordföranden för Mocambiques förbund pratade länge och väl om vilket bra initiativ den här komittén är, klapp på axeln, och hur mycket de ville satsa på damfotboll. Sen fick komittén prata lite, varpå de i stort sett bara sa tack för att tysken hade kommit dit för att träffa dem men egentligen inte vare sig presenterade situationen de står inför eller gav några konkreta förfrågningar på hjälp. Jag blir så frustrerad av att de är så respektfulla mot personer de tror är högre upp än dem i hierarkin och som de tror vet och kan så mycket bättre - och såklart för de som håller i pengarna. De vågar inte ta upp problem och ställa krav, och således ledde inte mötet till något. Tyske ordföranden föreslog att första steget borde vara att en tysk expert kom hit för att kartlägga damfotbollen så man vet var och hur man ska gå tillväga för att utveckla den - något som Tyskland redan förbundit sig att betala men som hittils inte blivit uttnyttjat. Komittén hade såklart aldrig ens sett det kontraktet, det är väl någon av männen högre upp som sitter och trycker på det. Komittén ville att Tyskland skulle skicka dit en tysk tränare för de kvinnliga landslagen, men det fanns det inte pengar till - och framförallt tryckte tyske ordföranden på att de måste bygga upp en organisation här med de medel som finns här. Det är inte hållbart att förlita sig på extern hjälp - också ett av mina största problem.
Under hela mötet satt den mocambikanska ordföranden och smsade, komittén sa inte så mycket och jag vet inte hur mycket de förstod heller eftersom mötet hölls på engelska och den tyske ordföranden försökte förgäves få en överblick av situationen för damfotboll. Kommunikation mellan olika avdelningar av förbundet saknas och det blev väldigt tydligt hur virrigt allt är när de olika representanterna skulle försöka förklara och sa emot varandra. Intressant var en tysk Technical Manager, som tydligen sköter alla tekniska frågor för FMF med tränare, utbildningar etc. som jag aldrig hade träffat förut men som gärna talade om för den tyske ordföranden att man håller på att föra samtal för att involvera alla parter etc. Inte har någon samtalat med mig om det inte.
Till slut stormades mötet av presidenten för det mocambikanska förbundet och det gjorde slut på den allmänna förvirringen. Han frågade om allt var bra och sa att ja så bra, dåså då avslutar vi mötet. Han passade också på att berätta att han hade sagt ja till att provinsen Quelimane skulle få ha två lag med i de nationella slutspelen vilket upprörde komittén eftersom det är emot reglerna och inte är rättvist för de andra provinserna. När de sa emot möttes de av ett skratt från presidenten som sedan vände sig till den tyske ordföranden: "You know, these women always mean trouble, always arguing - men don't see problems, we just do it, the more the better, but these women - just trouble". Ja, han är ju i alla fall öppen med sina åsikter. Men det är väldigt tydligt att han inte tar kvinnor på allvar och alltid sätter dem i underläge, vilket inte underlättar den redan så hierarkiska ordningen. Jag som utlänning behöver inte riktigt följa den ordningen och det tänker jag verkligen uttnyttja, inte tänker jag ta honom på allvar. Och när man måste slå ur underläge måste man slå hårt.
