Så idag var planen att färdigställa projektplanen och budgetunderlaget - trodde jag ja! Vi hade bestämt möte, alla tre organisationer, men redan innan det började blev det med ett telefonsamtal uppskjutet en halvtimma. Så 10.30 var jag på plats för mötet. Och det var jag ensam om. Runt elva dök Madalena (CNFF) upp och förklarade att Claudete var sjuk och att hon hade fått åka i hennes ställe från sitt jobb ute på flygplatsen. Men Sandra och Sarita dök inte upp, så jag fick ringa för att se var de hade tagit vägen. Och de var och ordnade med något inför de nationella slutspelen i Lichinga som hade dragit ut på tiden och därför fick vi än en gång skjuta upp mötet - till kl. 14.00 ute på flygplatsen, för Madalena tänkte minsann inte åka in till stan en gång till. Och så sa hon att eftersom vi har så ont om tid får vi sätta oss ner och skriva ner allt för hand och sen får någon skriva ner det på datorn efteråt - då går det mycket snabbare. Herregud.
Så efter att ha slösat bort nästan två timmar på ingenting gick jag hem igen, måttligt glad, för att försöka jobba lite hemma istället. Och då fungerade såklart inte internet. Skrev mail ändå som dokument, för att kopiera och skicka vid tillfälle så fick i alla fall något gjort. Sen var jag tvungen att åka för att hinna ut till flygplatsen till kl. 14. Kom på en chapa rätt fort, men sen gick det långsamt med mycket trafik. Jag hade ännu inte hört från Sandra och Sarita, som jag egentligen ville träffa innan mötet för att stämma av en del saker och skickade ett till sms när jag var halvvägs till flygplatsen för att bekräfta att de också var på väg. Då ringer Sandra upp och förklarar att mötet är inställt. Någon vice-president (det finns rätt många) på fotbollsförbundet hade dött och Madalena hade varit tvungen att åka dit etc etc. Helt förståeligt, och väldigt tråkigt att höra, men det hade ju varit schysst om de hade ringt och sagt det innan jag var halvvägs ut till flygplatsen ... Så då frågade jag vad vi skulle göra istället, och det visste de ju såklart inte riktigt men Maria Lurdes Mutola herself var i Maputo och de skulle presentera projektet för henne senare så jag fick byta riktning på chapan och åka tillbaka.
Väl framme är det första jag får höra att jag är så tjock. Vilket i och för sig är en komplimang här, men vilket inte direkt gjorde mig på bättre humör. Jag tackade så mycket (hmpf!) och frågade sen vad planen var. Sandra var upptagen med att ändra på rutor i ett diagram (igen!) och då föreslog jag att Sarita och jag kunde börja skriva klart deras projektidé så länge. Varpå jag igen fick förklara varför vi behöver det nedskrivet i detalj hur det kommer gå till. Vilket nog blir femte gången jag förklarar det även om vi redan har bestämt att vi ska göra det. Herregud.
Sarita börjar skriva och det går otroligt långsamt. Ingen tangentbordsträning här inte. Och det är förvisso inte så mycket att göra åt saken, men eftersom jag redan var så irriterad klarade jag inte riktigt av att bara sitta där och titta på. Så jag föreslog att jag skulle gå hem och jobba med mitt under tiden så att vi jobbade lite mer effektivt. Efter en fem minuters förklaring höll hon med om att det kanske var bättre. Så då gick för att säga det till Sandra också. Jag bad henne skriva klart hur projektet i detalj kommer fungera, varpå jag fick förklara igen varför det är viktigt. Sjätte gången då. Så skulle de ringa när Lurdes Mutola var på ingång så skulle jag komma tillbaka då. Men då visste de inte om det skulle gå, hon är ju så viktig och upptagen så hon kan inte vänta på mig. Nej, det förstår jag (suck) men eftersom det bara tar kanske tio minuter för mig att komma tillbaka kan ni ju börja presentera för henne så kan jag komma så fort jag kan, det går väl? Njae, det var svårt, men okej då. Herregud.
Så på väg hem igen, kom nästan hela vägen hem innan jag blev tillbakakallad igen: Lurdes Mutola herself är här nu! Så tillbaka för en oprofessionell power point presentation om projektet. Sarita och Sandra var helt oförberedda och använde en power point jag gjorde i oktober när jag precis hade kommit.. inte helt up to date.. Efter presentationen förklarade jag lite mer i detalj hur min del av projektet, Futebol dá forca, kommer se ut. Var inte särskilt imponerad av denna världsstjärna, hon sa inte så mycket (typ, ok det var bra) och sa att hon var alldelles för upptagen för att hjälpa till att skaffa sponsorer, vilket bör vara mycket lättare för henne än för oss. Sen var hon tvungen att åka vidare, viktig som hon är. Irriterande att se hur underdåniga, tystlåtna och blyga de andra är så fort denna gudinna är i närheten.
Efter mötet krävde jag att vi skulle prata igenom vad de vill med sina projekt och hur de vill att jag och Futebol dá forca ska medverka. Just nu är allt en salig blandning, vilket är svårt när två delar av projektet är utfört av Lurdes Mutola Foundation och en del ett samarbete mellan tre organisationer, Futebol dá forca. Jag gjorde klart att jag bara hade intresse av att jobba med Futebol dá forca och inte hade lust att vänta längre på att de skulle få klart det övriga. Jag vill börja jobba nu! Men det var väldigt svårt, och jag ställer för höga krav etc. Så efter en rätt hetsig diskussion fick jag det hela lite mer klart för mig, och jag kommer hädanefter fokusera på Futebol dá forca och låta dem göra det de gör (eller inte gör känns det mer som) med de övriga projekten.
Men vad är planen härnäst då? Nej, det kunde de inte säga. Vi hörs imorgon. Herregud. Kan vi inte planera ens en dag i för väg hur ska vi kunna planera för ett två år långt projekt?! Denna oförmåga och ineffektivitet är så frustrerande. Men för att få projektet hållbart förankrat här måste jag samarbeta med lokala organisationer. Även om det skulle gå snabbare och smidigare om jag gjorde mer själv, så skulle det underminera deras kapacitet att göra saker och att lära sig hur man gör saker på ett annat sätt för att förbättra resultaten. Så det är bara att hålla tyst och fortsätta som planerat. Och ha i åtanke att deras erfarenhet och utbildning inte är så mycket mer än min, om inte rentav mindre. Men gud så frustrerande det är!
