Sascha och jag blev bjudna på lunch av den tyske herrlandslagstränaren i söndags på fiskmarknaden. När de fem personerna som bråkade om vem som skulle få laga mat åt oss väl hade enats (snarare vi som pekade på en av dem) och vi hade köpt fisk och jätteräkor satte vi oss (efter lite bråk om vilket bord vi skulle sitta på = vem som skulle få sälja dryck) och hade en trevlig lunch. Hans dotter som är i min ålder kanske kommer hit och vill då tydligen hjälpa till med projektet och han undrade om det skulle gå - varpå jag svarade att vill hon ha jobb kan hon få hur mycket som helst och lite till!
Jag blev dock lite besviken, mest för att jag glömmer bort att personer i fotbollsvärlden inte per automatik intresserar sig för att unga tjejer inte går klart skolan eller gifter sig och får barn när de är barn själva. Snarare tvärtom, intresset är mer inriktat på vinst och elitutveckling etc. Dock står han bakom projektet, vilket ger tygnd i ett annars rätt hotfullt klimat på fotbollsförbundet. Förbundets president hälsar inte ens på mig även om jag högt och tydligt säger "Bom dia Sr. Sidat" som sig bör.
Efter den långa och trevliga lunchen skjutsade jag och Sascha hem Gert, landslagstränaren, först efter att alla unga killar utanför fiskmarknaden som verkligen måste tala om för landslagstränaren vem som verkligen måste spela i startelvan nästa match hade fått säga sitt. Efter mat för dagen står fotboll nog högst på listan av livsviktiga saker här, vilket gör det till ett väldigt kraftfullt sätt att påverka!
Därpå fortsatte vi hem till Sascha för att ha en skype-konferens med Football for Worldwide Unity:s medlemmar i Tyskland. Med en redan förvirrad blandning av portugisiska, engelska och svenska var det rätt svårt att hänga med i den tyska diskussionen, men projektet var välkommet och de andra medlemmarna av organisationen var väldigt positiva till idén.
