Laget som jag var tränare för i slutet på förra året som pilot projekt, Zixaxa, är numera uppdelat i två lag eftersom de är så många tjejer som vill spela, Costa do Sol och Vulcano. Några av tjejerna har bytt lag till ett tredje, Paradise.
Oavsett lag som tjejerna spelar i är det fantastiskt att se hur de fortsätter kämpa för att få spela och att de utvecklas mer och mer! Tjejerna som nu spelar i Paradise, bytte lag av den enkla anledningen att de vill vinna ligan i år igen och ansåg sig ha bättre chanser där än i gamla Zixaxas numera två lag - målmedvetenheten är på topp!
Costa do Sol och Vulcano spelade första matchen mot varandra i helgen och jag var där och tittade. I Costa do Sol spelar i huvudsak de äldre spelarna medan Vulcano nu är ett ungdomslag. Costa do Sol vann med 4-1, men de unga tjejerna i Vulcano kämpade på hela matchen trots att krafterna tröt i slutet (och då två mål till trillade in). De tjejer som förra året i Zixaxa inte fick så mycket speltid har nu tagit över som starka spelare för Vulcano, och de har utvecklat både sitt spel och sitt självförtroende!
Det var jättekul att träffa "mina" tjejer igen, vilket tyvärr inte alls blir lika ofta nuförtiden då projektet tar upp all min tid. Och tjejerna var glada att "Coach Cis" äntligen kom och stöttade dem från läktaren! Bägge lagen vill egentligen att jag ska träna enbart dem, men jag har sagt att jag förblir alla tjejers tränare oavsett vilket lag de spelar i. Jag var därför även och såg Vulcano - Paradise och ska på söndag se Costa do Sol - Paradise, Coach Cis måste ge alla lika mycket uppmärksamhet för rättvisans skull.
Under matchen mellan mina gamla tjejer i deras nya lag, var det en ung man i publiken som så många andra drack öl. När flaskan var uppdrucken kastade han den vid sidan av planen, av gammal vana. Jag kallade honom till mig och frågade om han spelade fotboll, vilket han gjorde. "Gillar du att spela på en fotbollsplan som är full av skräp och glassplitter?" frågade jag då. Han tittade konfunderat på mig och skakade på huvudet. "Då kan du vara snäll och hämta den där glasflaskan och slänga den i papperskorgen här utanför!" Hans kompisar skrattade åt honom och höll med mig. En av mina gamla spelare (numera spelare i Paradise) som stod bredvid mig förklarade glatt för killen: "Du förstår, hon är från Futebol dá forca, och då kastar man inte skräp sådär hur som helst så det är bäst att du gör som hon säger!" Killen tog sitt förnuft till fånga och gick och hämtade glasflaskan och gick sedan snällt och kastade den i papperskorgen efter att ha bett om ursäkt en miljon gånger - det går att göra skillnad bara man börjar med ett steg i taget!
Tyvärr har en av mina gamla spelare, Elia, tagit ett steg bakåt. Eller för att vara mer exakt, hennes man har tagit steget åt henne. Elia är 20 år gammal, gift och bor med sin man som nu har förbjudit henne att spela fotboll. Jag erbjöd mig att prata med honom, men hon sa att det bara skulle göra saken värre. Hon har fått tillåtelse att springa för att få lite träning och hoppas att hon så småningom kan börja spela igen. Jag är fortfarande chockad över att tjejerna inte får bestämma sådana här saker själva, men det är så verkligheten för tillfället ser ut. Glädjande är i alla fall att Futebol dá forca redan har ändrat detta för minst 400 tjejer - och mer ska det bli!
