Alla tjejer mellan 11-14 år spelade för fullt och märkte inte ens när vi kom. Och här fanns några riktiga talanger! Spelplanerna var tyvärr små eftersom ett gäng äldre killar hade intagit halva planen - men de spelade med provisoriska mål gjorda av pinnar. Jag och Sarita kollade in Nilsa, Lurdinha, Maria och de andra unga talangerna och var riktigt imponerade. Vi stog i den lilla skuggan som fanns och var helt inne i spelet när Júlia lite försynt kom fram till oss och påpekade att vi blockerade målet. Både jag och Sarita såg oss omkring - vilket mål? Till slut såg vi de små pinnarna nedstuckna i sanden bakom oss.
 |
| Fotbollsmål? |
Jag passade på att ta mig en titt på skolan, och samma trista verklighet mötte mig som hos Elias i Michafutene - ju längre bort från Maputo desto sämre blir det. Här fanns inte heller några stolar eller bänkar, utan eleverna sitter direkt på cementgolvet. En lärare hade en extra-lektion med yngre barn utomhus under en pressening upphängd mellan träd - bra skydd mot den starka solen, men mot regn i cyklontider vet jag inte hur det går...
Tjejerna fick en paus och samlades för att ta emot materialet - en rejäl ökning från de två bollarna de hade innan. Jag såg för första gången en vattenflaska på träning - hittills har jag aldrig under mina besök hos tränarna sett spelare dricka vatten under träning trots 36 graders värme. Det finns helt enkelt inte. Men här fanns en flaska som alla fick dela på! Men vem behöver vatten när man gör något man älskar? Glada sprang tjejerna tillbaka ut på "planen" och fortsatte sin träning med sin fantastiska tränare Júlia.
