Materialet kom väl till användning och tjejerna sprang runt som tokiga på puckelpisten de hade till fotbollsplan. Bollen studsade åt all världens håll och kanter på stenar, upphöjningar, nedsänkningar, stubbar och barfotafötter - men tjejerna studsade ikapp av glädje. De har bara tränat en månad men jag tyckte redan att de spelade bra. Sofia sa att de var nervösa, eftersom de var första gången någon var och kollade på dem. Jag sparkade av mig sandalerna och klev ut barfota på planen för att visa tjejerna lite grundteknik, och då släppte nervositeten inför denna märkliga blonda varelse - som när allt kom omkring var precis som dem!
Under matchen stod killarna i kö för att vara domare, och Sofia berättade att det aldrig var brist på hjälptränare. Kul med intresse! Två av Sofias manliga kollegor var också med och hejade på och hela skolan verkade vara engagerad i Sofias tjejlag. Eftersom rektorn också var på plats, passade jag på att plocka upp lite glasbitar och vassa stenar som låg lite varstans på skolgården/fotbollsplanen (puckelpisten) och visade honom - han lovade givetvis att det skulle städas bättre i fortsättningen. Man får börja med ett steg i taget, så kan man efterhand ta fler och fler och till slut studsa runt som Sofias tjejer i Malhangalene.
 |
| Man tager vad man haver - sopkvast till stolpe! |
