28 februari 2012

Intervjuer med våra framtida hjältar

Den första kursen för Futebol dá forca är planerad till 9-11 mars och det verkligen vimlar av intresserade för att medverka. Tyvärr är antalet deltagare begränsat till 25 stycken och vi har därför det svåra arbetet att välja ut vilka som kommer bli våra framtida tränare - våra framtida hjältar.

Vi söker ansvarstagande, drivna, engagerade unga kvinnor och män som kan bli förebilder för unga tjejer både på och utanför planen. Och det var precis vad vi hittade! Sandra och Sarita höll i intervjuerna och ställde väldigt bra frågor för att luska ut om personen i fråga var seriös och verkligen ville göra något av sin tränarutbildning. Till att börja med fick tränarna skriva ner sina personuppgifter, så vi kunde avgöra om de kunde skriva eller inte. Många hade slutat skolan tidigt, efter sjätte eller sjunde klass, medan en hel del hade gått klart eller studerade i tolfte klass (= sista året på gymnasiet). Tränarna kommer från väldigt vitt skilda delar av staden och den äldsta av dem är 38 år gammal medan den yngsta är 20 år gammal. Många har redan ett tjejfotbollslag som de tränar och andra är ivriga att starta ett när de har gått klart kursen.

När de fick frågan vilka egenskaper som är viktigast för en tränare, svarade i princip alla att det är viktigast att vara ett bra exempel för spelarna, en förebild, och att stödja dem och inte bara vara deras coach på planen utan även i livet - vilket är precis vad vi är ute efter.

Det var otroligt inspirerande att se deras entusiasm och höra dem berätta om hur de kämpar på med sina tjejer utan ordentlig plan, utan bollar, koner, västar eller knappt någonting utom sin vilja. Vi har Amosse och Nascimento med sitt program för 100 tjejer utöver sitt tjejlag som de tränar två gånger i veckan. Vi har Sualé, Francisco och Higino, alla runt 21 år, som visar stort ansvar och engagemang. Vi har Goncalo, HIV/AIDS-aktivist som vill integrera sin kunskap på det området som fotbollstränare. Vi har Bento som vill bli världens bästa coach. Manuel som jobbar, har fru och barn och ändå lägger undan pengar för att betala mellanmål och transport för sina tjejer. Arone som vill ge ett bättre liv och framförallt visa sina spelare att ett annat liv är möjligt. Blott tjugoåriga Chadreque som darrande av nervositet som vill gå vidare från att vara materialansvarig för ett damlag till att starta ett eget lag. Virginia som alltid vill vara på eller bredvid en fotbollsplan. Vi har Valdo som vill se till att inga spelare "trillar" i livet och Francisco Matimbe som vill ge allt, "vara tränare från hjärtat".

Så har vi Elias, som stolt visade bilder på sina lag. Och bland bilderna skymtade jag ett papper jag tyckte jag hade sett förut. Jag bad och få titta på det och han visade stolt upp ett flygblad: "Futebol dá Forca - Torneio sobre HIV/SIDA". Elias, som jag träffat en gång tidigare, hade fått ett liknande flygblad av mig när jag organiserade min andra turnering med temat HIV/AIDS. Utifrån det flygbladet och det jag berättade om turneringen hade han då tagit ett eget iniativ och organiserat sin egen turnering för barn ute i Michafutene med samma tema. Helt fantastiskt. Han log och viftade glatt med sitt A4: "Jag använde ditt flygblad som mall". Projektet, och dess styrka, sprider sig och det är fantastiskt att se dessa inspirerande personer - våra framtida hjältar.

Tyvärr var det väldigt många hjältar, och färre hjältinnor. Två kvinnor dök upp för intervju, varav en av dem blev uttagen. Det var en hel del som uteblev från intervjuerna, men märkbart fler kvinnor än män. Eftersom vi vill främja kvinnliga tränare, som kan framstå än bättre som förebilder för de unga tjejerna, gav vi dem en ny chans och fick då utöver Virginia, även Brezilda och Dercza. De hade inte kunnat komma på den utsatta tiden då de blev tvingade att stanna hemma och hjälpa till med hushållsarbete. Liksom många av de andra blev. Vi hoppas fortfarande på att kunna fylla några fler platser med kvinnliga deltagare, utöver de fem kvinnliga gympalärare som Utbildningsministeriet bidrar med. Det ojämnställda antalet kvinnliga och manliga tränare visar dock bara ännu mer uppenbart hur mycket dessa hjältar behövs. Nästa år vill jag ha fler kvinnliga än manliga deltagare på kurserna - och jag är säker på att det kommer gå om Futebol dá forca får ge den styrka som behövs för att nå dit.