Igår spelades finalen i de mocambikiska damfotbollsmästerskapen (de nationella slutspelen) i Chimoio. Det återstod två lag från Maputo stad resp. provins att kämpa om titeln efter att Inhambane och Niassa blev utslagna i semi-finalerna. Segrare blev Porto da Matola som vann på straffar med 7-6 över Paradise. Totalt var 16 lag med i turneringen som hade alla provinser representerade.
Jämfört med förra året, gick turneringen väldigt bra utan demonstrationer, bråk och avbrutna matcher. Alla lag utom ett lyckades ta sig till Chimoio i tid och väl på plats visade lagen att damfotboll i Mocambique är på väg att slå igenom! Jämfört med förra året var tävlingen mycket mer balanserad och det var inte bara storstadslagen som vann utan även lag från landsbygden tog för sig! Tyvärr fick turneringen ingen uppmärksamhet i media överhuvudtaget, vilket var det största bakslaget. Lite mutade domare, byte av matchtider i sista minuten så att vissa lag alltid fick spela när solen stod som högst på himlen och vissa alltid i skuggan osv. gjorde att turneringen inte flöt på helt utan komplikationer, men eftersom det trots allt var Mocambiques fotbollsförbund som stod för organisationen så tycker jag ändå att man får gratulera dem till lyckade mästerskap!
Vår samarbetspartner, Mocambiques fotbollsförbund, är ju inte överdrivet entusiastisk över Futebol dá forca men de börjar nu inse att de tjänar på att låta oss göra jobbet och samtidigt själva stiga i anseende i internationella sammanhang för "sitt arbete med att främja dam-/tjejfotboll" genom vårt samarbete. Efter våra tränarutbildningar i Quelimane och Beira ringde faktiskt fotbollsförbundets generalsekreterare och uttryckte sin uppskattning över vårt arbete. De lokala fotbollsförbunden var väldigt nöjda och han tyckte att det var helt galet, men lite beundransvärt, att Sarita och jag, två kvinnor, hade tagit bilen och åkt hela vägen norrut för att ordna tränarutbildningarna. Han påpekade att den ansvariga för damfotboll hade under sina jättemånga år på förbundet inte organiserat en enda fotbollstränarutbildning för dam-/tjejfotboll ute i provinserna utan att ha flugit första klass för att komma dit.. Inte så konstigt att det inte blev så många utbildningar då när budgeten är smal (undernärd). Förhoppningsvis kommer de inse att de skulle tjäna ännu mer på att kanske till och med underlätta vårt projekt, men än så länge får vi nöja oss med att de i alla fall låter Futebol dá forca fortsätta utan problem! Det är tur att de lokala fotbollsförbunden ute i provinserna är mer samarbetsvilliga!
