Sarita, som fortfarande är aktiv fotbollsspelare och van att träna mycket (önskar jag kunde säga detsamma om mig själv) har de senaste två veckorna bara tränat själv och hoppade glatt in i laget för att få träna lite fotboll också! Jag hoppade in som gästande tränare istället, vilket tjejerna tyckte var jättekul! Efter att Johanne deltagit på vår tränarutbildning kunde tjejerna också dagen till ära träna med nya hela välpumpade bollar - lyx!
På slutet ville tränaren, Johanne, visa hur duktiga hans tjejer är genom att spela match mot pojkarna som spelade i närheten. För att få till en hel laguppställning sparkade jag av mig sandalerna och hoppade även jag in i laget - på mocambikanskt vis: barfota - och så spelade vi! Matchen lockade till sig alla i närområdet som publik. Det är inte var dag en damlandslagsspelare och en ung, vit och blond tjej (barfota dessutom som de andra!) spelar match i en av Beiras förorter.
Och vilken match sen! Killarna hade det inte lätt, tjejerna var riktigt duktiga och vi vann tillslut med 1-0 efter ett riktigt rejält skott av Sarita!
Vi stannade kvar och pratade med tjejerna ett tag och lovade att komma och hälsa på nästa gång vi är i Beira. Det märks att tjejerna saknar uppmärksamhet och varje liten del av ens uppmärksamhet de får håller de i hårt. Som tur var har de Johanne som tränare som märker det lika tydligt som oss, men som också kan ge tjejerna den uppmärksamhet de behöver dagligen istället för som oss, de få gånger vi är där. Fler Johanne behövs!
