Vi jobbar på och det är kul att se att mina moçambikiska
kollegor nu börjar ta egna initiativ! Eftersom vi inte har tillräcklig
finansiering för att fortsätta med nästa tränarkurs i nästa provins, är vi
låsta i Maputo. Vi söker sponsorer, men det går trögt. Det är väldigt svårt att
få med privatsektorn här då det inte finns någon tradition av sponsring och då
det inte heller finns många stora företag. Att söka sponsorer är ett tungt jobb
då du i de flesta fall möts av ett nej, men ändå måste fortsätta och tro på vad
du gör. För mina moçambikiska kollegor är det ännu jobbigare, då de inte har
någon inkomst och de har ansvar för hela familjen med äldre föräldrar, syskon,
kusiner osv. Det händer att de ibland inte dyker upp då de har fått något
påhugg någonstans eller en familjeangelägenhet att ordna med och det är inte
mycket att göra åt det, livet måste få ha sin gång. Jag själv har ju inte
heller någon inkomst men åtminstone boende och mat gratis och ingen familj att
ta hand om och betala för, så för mig är det lättare. Dock är jag positiv till
att vi kommer hitta våra sponsorer, det är förhoppningsvis bara en tidsfråga!
