Jag har jobbat som servitris på Monrad's fisk & deli i Djursholm (extra under gymnasietiden och heltid efteråt) i fyra år och återgick till det en kort tid innan det bar av till Mocambique. Eftersom jag jobbat där så pass länge har jag lärt känna flera kunder och när vi pratade om mina nya planer fick jag flera gånger höra att jasså jaha du ska flytta till Mogadishu? Det är väl det huvudstaden heter där i Mocambique? Och jag svarade att nej, Mogadishu - huvudstaden i Somalia - ville jag inte flytta till, där har det varit inbördeskrig de senaste tjugo åren så det kändes inte så lockande. Men Maputo, Mocambiques huvudstad, var det jag skulle till.
Och detta hände inte bara en gång.. Detta speglar hur lite folk i allmänhet vet om en av världens största kontinenter. Och ja, vad berör det oss egentligen? Det kan ju vara bra att veta att huvudstaden heter Maputo och inte Mogadishu ifall man vill briljera i någon frågesport eller i ett korsord, men för det mesta har folk för fullt upp med sina egna liv för att intressera sig för andras - och varför ska man då intressera sig för någon man inte har något som helst gemensamt med? Eller ja, bantning kan ju vara en gemensam företeelse (även om den afrikanska tenderar att vara ofrivillig..)
För mig har Afrika alltid funnits med som en naturlig del av livet då bägge föräldrarna har arbetat på Sida (Sweden International Development Agency) och bott mycket i Afrika både innan och under min livstid. Jag låg och sparkade i mammas mage i Lusaka, Zambia och åkte hem till Sverige på blixtvisit för att födas i Lund innan jag tre veckor gammal åkte tillbaka för att leva mina första 2,5 år i Zambia. Sedan kom jag tillbaka som sexåring och gick förskola och första klass på Harare International School i Harare, Zimbabwe. Men sen dess har jag bott i Stockholm och gått resterande skolår där. Mamma har fortsatt att jobba med bistånd men mer i Europa och Centralasien, mest för att jag skulle få gå i skola hemma i Sverige. Hemma har det dock varit fullt av afrikansk konst från golv till tak och mamma har sett det som en del av min utbildning att resa världen runt till de mest obskyra platser hon kan komma på (jag började gråta i de tidiga tonåren när vi åkte till Arkangelsk och Murmansk i Ryssland istället för till Mallorca som alla kompisarna) och det har gett mig otroligt mycket, mer perspektiv och förståelse för andra människor. För mig är mänskliga rättigheter och allas lika värde en självklarhet och jag tror att det är min drivkraft till att vilja hjälpa andra människor att få samma rättigheter som jag tar för givet.
Men för de allra flesta är Afrika inget mer än elände, krig och aids och allt därimellan. Afrika är ett aldrig sinande välgörenhetsprojekt med fördelen att man kan byta tv-kanal när man tröttnar. Ge en slant för att stilla sitt samvete lite då och då och fortsätta sitt eget liv som man alltid har gjort. Med det menar jag inte att alla borde flytta till Afrika och starta fotbollslag, utan snarare att Afrika bara borde få sin egen plats på världskartan. Det kanske räcker med att bara lära sig några huvudstäder (och helst veta vilket land de ligger i), kanske inte bara köpa produkter från platser med exotiska namn utan också fundera över hur det är på den där exotiska platsen eller kanske börja tala om olika länder i Afrika istället för att klumpa ihop dem till ett land, det stora mystiska landet Afrika. Framförallt se bortom konflikter, sjukdomar och annat elände och se Afrika för vilken häftig kontinent det är.
Afrika är enormt stort, lika stort som USA, västra Europa, Kina, Indien och Argentina tillsammans. Hela 30 301 596 km² stort. Jämför det med Europas 9 938 000 km². Kontinenten rymmer ca 55 länder, i vilka det bor ca en biljon människor. Av dessa 55 länder har bara några få "naturliga" gränser (bl.a. Sydsudan, Etiopien, kungadömena Lesotho och Swaziland och till viss mån Botswana). Alla andra gränsdragningar finns kvar sedan kolonialismen och har bidragit till de många konflikter som har härjat sedan självständigheten. I varje land finns flera olika etniska grupper som ofta inte ens pratar samma språk och har lika lite gemensamt som svenskar och italienare. Nationalismen som ligger bakom skapandet av Europas stater har i stort sett varit frånvarande i Afrika. Nationalism användes framgångsrikt i kampen för självständighet från kolonialmakterna då folk kunde mobiliseras mot en gemensam fiende men var så pass skör att den vid självständigheten tappade det lilla fäste den hade hunnit få. Maktmissbruk och korruption har varit alltför omfattande och de positiva förändringarna som skedde efter självständigheten har på många håll avstannat för att i flera fall t. om. stagnera. Avsaknaden av infrastruktur och utbildning i samband med olika naturkatastrofer har försvårat ytterligare och Afrika har kommit att bli den mest under-utvecklade kontinenten idag. Intressant att tillägga är att Asiens utveckling påbörjades ungefär samtidigt men från en lägre nivå och har nu gått om Afrika med hästlängder.
Men trots allt detta negativa finns det mycket positivt i Afrika - som det behövs talas om för att vända trenden. Människor är glada, trevliga och delar med sig av det lilla de har. Med internet och mobiltelefoner börjar människor bli mer upplysta om hur andra har det och tar saken i egna händer och börjar ställa krav. I det nästintill helt icke-fungerade Somalia har till exempel ett framgångsrikt betalsystem via mobiltelefon vuxit fram i avsaknad av banker och annan infrastruktur. I flera länder finns en fri press och en ung generation, ofta en arg sådan, som vill påskynda utvecklingen - och det för egen maskin! Framförallt har en biljon människor lyckats överleva decennier av krig, fattigdom, övergrepp, naturkatastrofer och annat som vi bara kan drömma om. Det vittnar om människors enorma styrka och livskraft, och det om något är väl häftigt?!
Och även om det allmänna intresset kommer fortsätta vara lågt, så vet ni i alla fall att huvudstaden i Mocambique heter Maputo, inte Mogadishu.
