Mitt nya hem

Så nu bor jag alltså i det svenska ambassadörsresidenset (så egentligen tekniskt sett fortfarande i Sverige). Det är ett stort fint hus med en fin muromgärdad trädgård. Det jag gillar med muren är att det inte är taggtråd högst upp som det är på många hus i närheten, utan ett litet elstängsel. Det gör säkert ännu ondare än taggtråd, men ser i alla fall lite trevligare ut. Förutom det har vi även alltid två vakter som vaktar oss från alla möjliga faror som lurar där ute, men mest är de bara trevliga och öppnar grinden när man ska ut. Den fina trädgården tas om hand av en trädgårdsmästare på deltid, men sen är det även massa andra trädgårdsmästare som vattnar och jobbar så det står härliga till (bl.a. klipper de gräset närmast gångvägen med sax). Framför huset finns även en liten pool som mest är där för att se fin ut tror jag och den tas också om hand ordentligt av en kille som kommer ofta och rengör, skrubbar och håvar in skräp. För säkerhets skull är det hela tiden en undervattens-dammsugare som åker runt och dammsuger botten. Rent ska det vara när ambassadören ska bada! Tyvärr blir man inte jättesugen på att bada med allt folk som springer omkring och jobbar och vakter som vaktar. Dessutom är det en byggarbetsplats som granne där ett tjugotal byggarbetare bygger lägenheter - och kollar på när man är ute i trädgården. Men jag tycker bättre om byggarbetsplatsen till granne än den på andra sidan. Där bor IMF, och dem har jag inte så mycket till övers för.
När man kommer in i det fina huset är det första som möter en i hallen porträtt av Kungen och Drottningen och en sliten svensk flagga. Bredvid dem står en Carl Malmsten-stol (som kostade många dyra skattepengar). Överlag har det lagts mycket skattepengar på inredningen, men fint är det ju. På nedervåningen finns det tre matsalar av olika storlekar varav en är för privat bruk (för oss alltså) och de övriga för mottagningar. Sedan finns det två olika salonger och en terass. Stort kök med tre spisar och tre kylskåp och serveringsgång samt toalett finns också där nere.

Sedan får man gå upp för en massiv trätrappa och genom stora säkerhetsgrindar (se bild) för att komma hem till oss, till den privata delen. Där uppe har mamma ett gigantiskt sovrum och jag har ett jättestort. Sen finns det ett mindre (som inte är så litet) gästrum. Både jag och mamma har varsitt badrum. Det finns också ett mindre vardagsrum och ett arbetsrum.

I hushållet jobbar, förutom trädgårdsmästaren (-arna?) och de sex vakterna som delar på skiften två åt gången, även hembiträdet och kokerskan senhõra Alice och housekeepern/servitören senhõr Matteus. Alla dessa är jättetrevliga men pratar bara portugisiska, så jag får till att lära mig fort så jag kan prata med någon.. Alice lagar jättegod mat och lunch serveras kl 12.30, och det är då både huvudrätt och efterrätt. När mamma har gäster på lunch (i svenska flaggans namn alltså) är det trerätters och gott vin till maten (olika vin till de olika rätterna såklart). Efter maten serveras det kaffe på terassen vid fint väder annars i salongen. Utöver att laga den goda maten städar och tvättar Alice också, medan Matteus håller huset i övrigt (alltså representationsdelarna) välstädade och presentabla. Frukost och middag får man fixa till själv, men handla gör Alice också så det är bara att säga till vad man vill ha (mamma betalar som tur är för mig). Eftersom mamma också ofta ska ut och representera Sverige till höger och vänster på olika tillställningar, behöver jag inte oroa mig så värst över middagar heller då jag också är bjuden som medföljande familj. Än så länge har inte mottagningarna kommit igång (har bara varit på en, Svenska Forskarsällskapet var på besök) så då är det jag som står för middagen, men det tycker jag bara är kul - slipper ju diska också, det gör mamma i utbyte mot middag! 
Huset ligger som sagt på Av. Friedrich Engels på fem minuters gångavstånd till ambassaden på Av. Julius Nyerere. När jag är ute och springer på morgnarna springer jag längs hela Julius Nyerere, vilket blir ungefär 5 km fram och tillbaka. Detta kan jag hålla rätt på eftersom husnummer inte är nummer utan hur många meter från gatans början huset ligger. Så vi som bor på nr 667 bor alltså 667 meter från gatans början. Ett ganska bra system måste jag säga, om man nu vet var gatan börjar. När jag kör min löprunda springer jag förbi presidentpalatset, vilket tar ungefär tio minuter. Och då springer jag verkligen. Så uppskattningsvis är det 2 km långt - jag är glad att jag slipper städa där, tror att det hade blivit problem med förlängningssladdar till dammsugaren..
Vi har utsikt över Indiska Oceanen, och närheten till havet gör att det ofta blåser mycket vilket håller temperaturen nere på lite mer behaglig värme, ca 30 grader, istället för uppemot 40 grader som det kan bli. Kanske blir det ett dopp i poolen när graderna börjar stiga ännu mer trots publiken..

Ja, det är inte helt fel - här kan man väl bo ett tag.. Det är ju inte varje dag man får chansen att leva ett lyxigt kolonialt översittarliv, så jag ska inte klaga!