22 september 2011

Ensamt och tyst

Nästan en vecka har gått sedan jag kom. Jag har varit på ambassaden och träffat mammas kollegor. Väldigt kul, receptionisten är fd basketproffs i damlandslaget i Mocambique och när hon fick veta att jag gillade fotboll så lovade hon att fixa så att jag fick träffa damlandslaget i fotboll - och då även Maria Mutola (Mocambiques mest kända idrottare). Kanske kan jag engagera dem i mitt fotbollsprojekt?

Jag har varit runt i de närmaste kvarteren, känt mig som att jag var ett lejon löst från zoo så mycket som folk tittade - mest på mitt blonda hår tror jag. En flicka kom t. om. fram för att känna på håret. Eftersom jag inte kan portugisiska och i princip ingen kan engelska har jag inte kunnat prata med någon, så efter ett tag var det inte så kul att gå runt i stan. Den höga kriminaliteten (som jag för visso inte har märkt av men som alla säger att jag ska akta mig för) gör också att jag inte får gå ut efter mörkrets inbrott.

Istället har jag läst mycket, håller på med boken Africa av Tom Young (som var en av föreläsarna på SOAS) - väldigt intressant men svår. Jag har tränat en del och sen ätit god mat (och överröst mamma med prat när hon kommer hem på lunchrasten - enda gången på dagen som jag får ha ett längre samtal). Framförallt har jag sovit mycket - alla nya intryck gör mig otroligt trött. Dygnsrytmen här är helt annorlunda också, upp går man kl 6 och sen har jag stupat i säng innan 21 nästan varje kväll.

Allt som allt kan jag konstatera att utan portugisiska kommer jag ingen vart så nu ska här pluggas!