Deltog i ett seminarium om tidiga äktenskap och graviditeter anordnat av ActionAid och SOICO igår. Över 50 % av tjejer i Mocambique gifter sig innan de fyllt 18 år. Detta leder till att många slutar skolan utan fullgod utbildning, får ansvar för ett helt hushåll och blir gravida. Men en tonårsgraviditet här har inte bara de komplikationer det medför hemma i Sverige, ofta innebär det också HIV/AIDS och andra könssjukdomar. Om mamman överlever graviditeten, med lågt näringsintag, dålig sanitation och mycket hårt arbete, väntar en svår förlossning där den unga mammans kropp ofta är långt ifrån färdigutvecklad för att kunna föda ett barn. Många dör därför under förlossningen eller i relaterade komplikationer och sjukdomar. De som väljer att göra abort, har ännu sämre chans att överleva. Och de jag pratar om är alltså barn, tolv-tretton åringar. När första mensen har kommit är man redo, även om man själv inte ens vet vad mens är.
Brist på information och utbildning togs upp som den största anledningen till det stora antalet unga graviditeter. Lärare och framförallt föräldrar tar inte sitt ansvar och pratar inte med sina elever och barn om sexualitet, det är tabu. Det förekommer också att lärare förgriper sig sexuellt på sina elever, trots att Utbildningsministeriet inrättat en noll-tolerans kampanj mot sexuella övergrepp i skolan. Gravida elever blir ofta stigmatiserade och tas ur skolan av sin familj/nya make eller helt enkelt nekas utbildning av skolan så att hon inte "föregår med dåligt exempel" och får andra tjejer gravida med sin blotta närvaro.. Detta också trots att det i mocambikisk lag är fastställt att samhället och skolan ska göra sitt yttersta för att gravida tjejer ska få fortsätta sin skolgång.
Det svåra med lagen här är att tjejerna som drabbas faller mellan två åldersgrupper. De är inte barn och de är inte vuxna. Det som är ännu svårare med lagen är att det helt enkelt inte följs, vilket det stora antalet unga deltagare på seminariet påpekade. Det var häftigt att se hur många unga tjejer och killar (!) som var där, som var upprörda, uppkäftiga och sa exakt vad de tyckte. De kritiserade staten, polititker, lärare, föräldrar - hela samhället - för att inte göra tillräckligt för att få slut på tidiga äktenskap och graviditeter och för att inte göra tillräckligt för att hjälpa dem som drabbas. Som ledaren för ungdomsparlamentet sa: "Visst Senhora Excellencia Ministra, det är jättebra att vi har massa lagar som skyddar tjejerna, men det är bara i teorin. Vad gör ni egentligen rent praktiskt? Ingenting". En tjej frågade vad som händer med den man som först våldtar en flicka och sen friar till henne (ja, hennes pappa då) - hamnar han i fängelse eller i det nya hemmet?
De unga aktivisterna berättade om hur situationen faktiskt ser ut. En fjortonårig tjej berättade hur hon varje dag utsätts för diskriminering - av sina egna föräldrar. Hon och hennes bror, som är lika gammal, går till skolan tillsammans, men efter skolan spelar brodern fotboll med sina kompisar och hon är tvingad att gå hem och tvätta, städa, skala potatis etc. Men i slutet av året när de har sina examensprov förväntas hon ha samma resultat som sin bror, även om hon måste jobba dubbelt så hårt.
Ojämställdheten mellan könen leder till att tjejerna blir väldigt beroende av män. De har ofta äldre partners, för att de blir bortgifta med dem eller helt enkelt för att klara sig ekonomiskt, för att överleva. Och i många fall handlar en flickas tidiga äktenskap, och därpå graviditet, om pengar. Hennes familj får lobola, hemgift, och kan klara sig lite bättre med lite mer pengar och en mun mindre att föda. Mentaliteten är det som är svårast att förändra, och det viktigaste ..
Alla dessa unga aktivister krävde att deras föräldrar pratar med dem om sexualitet, de krävde att skolan aktivt arbetar för att förhindra fenomenet och framförallt för att hålla kvar de gravida flickorna i skolan och de krävde en striktare lagstiftning och att lagarna faktiskt efterföljs. Deras krav överlämnades skriftligt av en elvaårig flicka till regeringen. Och förhoppningsvis kommer detta också leda till något. Vilken vilja att förändra, vilken kapacitet dessa unga har. När jag ser dem tror jag verkligen att det är möjligt att förändra. På deras t-shirts stog det: Sim, ela pode! Ja, hon kan! Och om hon kan!
