Tjejerna hade varit där tidigt och börjat laga all mat, och när jag kom runt 13.00 var de utomhus i full färd att klyva ett gethuvud och jag bestämde mig raskt för att bli vegetarian! När maten var klar bänkade sig all personal från företaget vid borden medan tjejerna fick servera maten och sen stå och äta. Trots detta var det en trevlig lunch, och de fick i alla fall bra mat. Två hade med sig sina små barn också, som också de fick äta sig mätta.
Efter lunchen samlade jag ihop alla tjejerna och så fick de signera en matchtröja som vi ska skicka till Peer Ågren och XPND AB som tack för deras generösa donation som möjliggör vår resa till Lichinga! Och att signera matchtröja vägde upp för allt slit med matlagningen! Alla tyckte att det var så kul och häftigt att signera en matchtröja, och alla signerade med hela sitt namn, smeknamn och tröjnummer - vissa signerade till och med två gånger! Var på tröjan de skrev var viktigt och det var en lång procedur med riktigt stora och många leenden. Att någon vill ha just deras autograf på en matchtröja blev en riktig självförtroende-boost. De andra tränarna signerade också (flera gånger) lika entusiastiskt som tjejerna, liksom ägaren av det mocambikanska företaget som "bjöd" på lunch. Flera ur företagets personal frågade om de också fick signera, men jag sa att det fick räcka med spelarna..
Så lite kul fick tjejerna ha under lunchen i alla fall. De ser alla verkligen fram emot att åka till Lichinga, det är för många av dem första gången de åker utan familj så långt - och för att spela fotboll! Men det är en lång resa, 200 mil med buss på vägar som förhoppningsvis är framkomliga. Jag har dock lite aktiviteter planerade att göra under bussresan, men de har minsann tjejerna också! De har redan börjat planera vad de ska göra med mitt hår.. Det har diskuterats fram och tillbaka men nu har de kommit fram till att jag inte kommer passa i rastaflätor, nu är de mer inne på att göra bara tre flätor på ena sidan av huvudet. Väldigt väldigt fint säger de att det kommer bli, vi får väl se..
Lunchen fick ett bra slut trots den trista början, och tjejerna gick därifrån på bra humör. Och jag var nöjd och glad, tills jag på nytt slungades in i deras vardag. På vägen därifrån tog en full ung man tag i Sheyla och försökte få med henne bort för att göra jag vill inte ens veta vad med henne. Jag hann inte fram i tid, men två andra män fick bort honom från henne. Jag gav honom en avhyvling som hette duga och sa att han inte skulle våga röra mina spelare igen. Men när de är hemma eller någon annanstan och inte är "mina" spelare, vem ska då säga ifrån?
