Idag satte vi oss ned för frukost på hotellet (det är inkluderat - helt otroligt!!) innan vi började med dagens arbete. I matsalen fanns tre bord, varav två hade en termos med hett vatten, te eller nescafe och koppar. Dessa två bord var redan upptagna så jag och Sarita slog oss ned vid bordet som var ledigt men som inte var dukat. När då servitrisen tillika kocken kom in för att ge oss våra två frallor och varsitt stekt ägg så skakade hon på huvudet: "Nehe, där kan ni inte sitta! Frukosten serveras vid de här två borden!" Så för att få vår frukost var vi tvungna att byta plats, vilket i och för sig inte spelade någon roll för oss men som tydligt visar på att det är svårt att vidga sina vyer när man inte är van. Har man alltid gjort på ett sätt, är det nästintill omöjligt att göra på något annat sätt.
Jag märker det hela tiden, och ju längre från Maputo desto tydligare. Amanzio, en av våra tränare i Quelimane, hade ju väldiga svårigheter med att signera sitt dokument som han skulle ge oss eftersom det inte fanns någon linje där han kunde signera. Att signera där linjen skulle ha varit även om den inte fanns tänkte han ute ens på som en möjlighet. Hélio, en annan av tränarna, frågade hur man kan ha en träning utan koner. Exemplen är otaliga på hur kreativitet bekämpas ihärdigt av samhällets strukturer och normer.
När människor saknar utbildning och alltid blir hunsade av de högre upp i hierarkien slutar de till slut tänka själva, de förlorar sin kreativitet och slutar tro på sin egen förmåga. Och då blir det otroligt viktigt att "göra som man ska/bör göra". Utan att först tänka själv. Är man säker på sig själv, sin förmåga och har man framförallt förmågan att vidga sina vyer - då gör man inte saker "som de ska/bör göras" utan på det sätt man anser bäst. Självklart kommer det alltid finnas någon som inte håller med dig om att just ditt sätt är bäst, men ett kreativt och självuppfunnet sätt är så mycket mer värd - även om det är ett dåligt sätt - än att bara blint lyda order.
Och de högt upp i hierarkin har inte alltid mycket att göra, vilket inte direkt underlättar... Har man inte mycket att göra är det lätt att skapa problem som gör att man har något att uppehålla sig med. På så sätt kan väldigt små och enkla saker bli till stora problem som kan stjälpa hela Futebol dá força, om inte folk börjar vidga sina vyer. Helst redan till frukost.
