Ett par solglasögon är inte något absolut nödvändigt utan något som hon vill ha för att hon vill ha. Något som bara är till henne personligen och inte som oftast till hennes familj som hon numera försörjer fast de tidigare inte ville veta av henne. Så ett par solglasögon var perfekt.
Jag ringde Sarita som var på väg tillbaka efter att ha uträttat ett ärende medan jag träffade aktivisten som kommer hålla i lördagens sex- & samlevnadsutbildning (fantastisk ung kille - det kommer bli jättebra!) för att fastställa programmet osv. Affären stängde 18.00 så jag sa åt henne att skynda sig tillbaka. Det gjorde hon och vi gick bort till affären och jag sa åt henne att välja ett par solglasögon som hon ville ha, för att jag ville ge dem till henne. Hon sken upp som en sol och provade en hög med par innan hon kom fram till vilka hon ville ha. Medan jag betalade fick hon syn på några armbandsur som de också sålde. "Cecilia, vilken av de här klockorna gillar du?" Jag tittade upp förvånad och pekade ut en som jag tyckte om. "Då vill jag köpa den till dig!" Så av samma anledning som jag köpte solglasögon till henne, köpte hon ett armbandsur till mig. Mannen bakom disken skrattade åt oss när vi så ivrigt ville betala åt den andre.
Väl på väg till hotellet igen berättade jag varför jag ville ge henne solglasögonen, för att det var något bara till henne som jag visste att hon skulle tycka om. Det var ett sätt för mig att visa henne hur glad jag är över att vi jobbar ihop - vi är ett bra lag - och för att visa hur mycket jag uppskattar hennes arbete.
Sarita svarade: "Cecilia, detsamma. Det är inget jag döljer, du har förändrat mitt liv. Det är jag som ska tacka!"
Jag är otroligt rörd över hennes ord och kommer påminnas om dem varje gång jag kollar vad klockan är. Fråga mig gärna vad klockan är, det är en fantastisk känsla att ha kunnat förändra någon annans liv till det bättre!
Sarita pratar i sin nya mobil - tack Fredrik Andrén-Sandberg för att du donerade din gamla iPhone 3G som nu fortsätter att sprida mycket glädje här! |