Djurgårdens IF i Stockholm har sedan 2006 drivit projektet Djurgårdsandan, med inriktning på värdegrunder, positiv supporterkultur och integrationsarbete. Bl.a. har de spontanfotboll i socioekonomiskt utsatta områden där ungdomar kan komma förutsättningslöst utan att tillhöra någon fotbollsklubb och spela fotboll med tränare från området. Spontanfotbollen är öppen för både killar och tjejer - men det är bara killar som kommer. Detta vill jag, och Djurgården, ändra på. Det finns dock en träningstid i Rinkeby där bara tjejer får komma och i lördags åkte jag dit för att ta reda på varför nästan inga tjejer kommer.
Jag träffade fantastiska Nora, 20 år gammal, som håller i träningen på Ungdomens Hus i Rinkeby. Och när jag väl hade kommit dit var det inte så svårt att förstå varför inga tjejer kommer dit för att spela fotboll. För att komma in på Ungdomens Hus måste man vara över 16 år, och väl där inne hänger bara killar. Kala väggar och rå stämning gör att tjejerna håller sig borta. Jag och Nora var de enda som syntes till. Inne i fotbollshallen träffade jag tre andra tjejer som var där för fotbollen. Med fotbollen som passades från person till person tog det inte lång tid innan även orden följde bollen. Rätt snabbt kunde vi prata fritt, och rätt snabbt insåg jag att Futebol dá forca behövs lika mycket i Sverige som i Mocambique.
Nora konstaterade att "i deras ögon är vi ingenting". Tjejer är exkluderade och ska varken synas eller höras - än mindre spela fotboll. Dag, tid och plats hjälper ju inte till direkt. Tjejers föräldrar är mycket väl medvetna om hur det är på Ungdomens Hus och anser att det är för otryggt för tjejerna att hålla till där. Dessutom får tjejerna inte vara ute sent, och de som får vill inte direkt spendera sina lördagskvällar i en sporthall.. I vilken förort vill tonårstjejer det?!
Ett första steg blir att se till att tjejerna får en annan plan att spela på, på en annan dag och en annan tid. Sedan måste tjejerna och tjejfotboll få synas, ges plats och få fäste. Var är de kvinnliga förebilderna som kan hjälpa till i den processen? Killarna i Rinkeby har AIK-aren Martin Mutumba att se upp till, själv ett välbekant ansikte på Ungdomens Hus - men vem har tjejerna att se upp till och ta efter?
Jag lovade Nora att hjälpa henne att få igång tjejfotbollen i Rinkeby, som hon själv sa: "vi tjejer måste hålla ihop!". Till våren drar Futebol dá forca Sverige igång - med start i Rinkeby med Nora och bl.a. Djurgårdens IF.
När jag skulle gå undrade Nora om jag verkligen vågade gå till tunnelbanan själv. "Ja, varför skulle jag inte göra det? Det är ju bara rakt fram" svarade jag. Hon förklarade att eftersom Rinkeby har fått så dåligt rykte i media är det aldrig någon som vågar gå själv även om det inte är så farligt. Fördomar är väl kanske det största hindret för integration. Det ska vi ändra på!
