I måndags bar det iväg till Helsingborg för att åka vidare till Höganäs och Tornlyckeskolan. Där går det grymma fjärde-, femte- och sjätteklassare som varje termin byter ut en skoldag mot betalt arbete. Pengarna går till tre fadderbarn på olika platser i världen, men eleverna är så grymma så varje år blir det ett överskott - som de nu har valt att ge till Futebol dá forca!
Jag var där för att berätta för dem vad pengarna faktiskt kommer gå till, berätta om hur det är i Mocambique för barn i deras egen ålder, hur det är att gå i skolan och hur det är att inte få chansen att gå i skolan. Alla elever var väldigt intresserade och ställde viktiga frågor. "Vem lär dem om hur barn blir till när de inte går i skolan?" till exempel, vilket ju är en väldigt relevant fråga - för i många fall lär man sig inte det då, eller man lär sig i alla fall inte hur barn inte blir till, hur man kan skydda sig från oönskade graviditeter.
Jag frågade hur många av dem som var gifta. Ingen var det. Jag frågade hur många av dem som hade egna barn. Ingen hade det. Hade jag ställt samma fråga till barn i samma ålder i Mocambique hade svaren sett annorlunda ut. Jag tycker att det är väldigt viktigt att svenska barn vet att deras verklighet inte är verklighet överallt i världen.
Det märktes att eleverna blev berörda av vad jag berättade och av bilderna jag visade dem, samtidigt som de alla förstod hur viktigt det var att tjejer fick spela fotboll så att de också kunde få bättre självförtroende så att de kunde stå upp för sig själva.
Och jag tycker att det är otroligt häftigt att kunna vara en förebild även för svenska barn och ungdomar, så att fler svenska tjejer också står upp för sig själva. Det är en märklig men fantastisk känsla att ha en kö av unga tjejer, och killar för den delen, som vill ha din autograf och ta bild med dig efter en föreläsning. När jag kom hem hade jag en drös med vänförfrågningar på facebook från eleverna. Grymma fjärde-, femte- och sjätteklassare som i framtiden säkert kommer vara med och förändra världen!
