Strax före sju imorse begav vi oss av från lite utanför "dödens korridor", Inchope, tillbaka dit för att tanka och sen bar det av mot Quelimane!
En mycket skumpigare bit än vanligt de första tre timmarna men sedan åkte vi på rätt bra! Två gånger misslyckades vi att undvika gropar stora som upplåsbara swimmingpooler så bilen, Forçinha, fick känna på att vi inte var ute och finåkte i Maputo längre..
Förutom hål har vi också åkt igenom vackra landskap med mammor och barn bärandes på vatten, ved och grönsaker från sina odlingar längs vägen. Jag fick dåligt samvete varje gång jag körde förbi någon bärandes på tunga vattenbaljor och denne gick ner i diket för att akta sig, kan inte vara kul att gå upp ur ner ur diken med 20 liter vatten i några kilometer.. När man åker genom landsbygden slås man av fattigdomen och blir påmind om vilken lyx det är att ha rinnande vatten. En otrolig lyx!
Efter att både vi och bilens motor nästintill börjat koka i den 38-gradiga värmen kom vi fram till denna veckas slutdestination, Quelimane, efter 670 km - så skönt att äntligen vara framme! Totalt har vi under två dagar kört 1770 km under 22,5 timmar.
(Dagens konstaterande: när bilens högtalare krånglar fungerar en uppochnervänd kon utmärkt som högtalare om man lägger ner mobilen däri, på samma gång blir det ett utomordentligt armstöd!)
