Svenska Freds ger fredspris till Futebol dá forca

Prisregn över Futebol dá forca! Svenska Freds har beslutat att tilldela Börjes fredspris till mig och projektet, ett pris för unga fredsaktivister. Fred börjar med allas lika rättigheter - tjejer som killar, på eller utanför fotbollsplanen. 


Stort tack till Svenska Freds, som har bidragit med 5 557 kr till Futebol dá forca och framförallt för den stora äran av att ha blivit tilldelat detta pris för fredsarbete! 


Motivering till Börjes fredspris – Cecilia Andrén Nyström

Svenska Freds Centralstyrelse beslutade på mötet den 5 mars 2012 att tilldela Cecilia Andrén Nyström Börjes fredspris om 5557 kronor.

Cecilia Andrén Nyström, medlem i Svenska Freds, är 20 år gammal, bor i Maputo, Moçambique och har där startat ett projekt i syfte att stärka unga tjejer. Projektet kallas Futebol dá força (Fotboll ger styrka) och med fotboll som verktyg strävar Cecilia efter att öka unga kvinnors självförtroende och möjlighet att bestämma över sina egna liv. I samarbete med bland annat Moçambiques fotbollsförbund och två moçambikiska organisationer är förhoppningen att de unga kvinnorna på längre sikt själva ska kunna driva projektet vidare och ge det lång varaktighet. 

Centralstyrelsen tycker att Cecilias projekt är väl genomtänkt och tydligt beskrivet. Cecilia har en nära anknytning till landet där projektet drivs. Hon har på ett realistiskt och utförligt sätt förklarat vad bidraget ska användas till samt den tydliga koppling som finns till fredsarbete; Att försöka förändra rådande mentaliteter för att uppnå en rättvisare värld.

Därför har Centralstyrelsen valt att tilldela Cecilia Andrén Nyström Börjes fredspris 2012. 

Genom
Agnes Hellström
2012-04-12

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

TOYP pressrelease

Tack än en gång för den uppmuntran och det förtronde som det innebär att bli tilldelad TOYP-priset.

Läs pressreleasen här!

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

TOYP Sverige 2012 Tack-tal

Jag var precis via Skype med på prisceremonin av Ten Most Young Outstanding People in the World Award Sverige där jag vann i kategorin Etiskt Ledarskap. Jag känner mig väldigt hedrad av priset, och även om det är jag som har vunnit det hade vinnaren kunnat vara någon av alla mina fantastiska fotbollstränare här i Mocambique - de är alla beundransvärda ledare och det här är deras pris!


Se hela tack-talet här! Jag ber om ursäkt att det inte är särskilt väl förberett men hade inte tid att skriva talet förrän en timme innan ceremonin, men hur som helst är ju ett tack-tal mest för att säga tack - så, tack!

Tack Hillevi Wahl - nedräkningen pågår!

Tack till journalisten och författaren Hillevi Wahl som har skänkt en krona per hittills såld bok "Extremt Kul". 2000 sålda exemplar av en väldigt bra och motiverande bok och 2000 kr till Futebol dá forca!

Nedräkningen pågår! Vi behöver nu 54 000 kr - var med och stöd Futebol dá forcas framtid!

Nu behövs alla som kan hjälpa till!

Nu är det mindre än en månad kvar innan jag åker tillbaka till Sverige och överlämnar huvudansvaret av projektet till mina kollegor Sandra och Sarita. Jag kommer fortfarande leda projektet i nära kontakt med dem bägge, och vi har en tydlig arbetsfördelning. Sedan jag började med Futebol dá força här i Moçambique i september förra året, först med pilot projektet Zixaxa i tre månader och sen när projektet kom igång på riktigt i februari i år, har jag jobbat väldigt nära Sandra och Sarita – som är projektets koordinatörer/ansvariga – och även om det har gått trögt ibland så har vi nu kommit en bra bit på vägen! De arbetar numera relativt självständigt och tar egna initiativ, vilket är härligt att se mot den bakgrund de har! Dessa kvinnor, Sarita 28 år och Sandra 33 år, har ju fått samma uppfostran som de tjejer vi vill hjälpa med projektet – de har aldrig fått ta egna initiativ eller fått beröm och uppmuntran utan snarare tvärtom. Eftersom de bägge alltid har spelat fotboll och börjat med det i en tid som inte alls var lika accepterande som den är idag, har de fått utstå allt från gliringar om vilket kön de tillhör till utfrysning från familjen. Idag är de förebilder för många unga tjejer som landslagsspelare och nu som kvinnorättskämpar och drivande krafter för Futebol dá força.

Tyvärr betyder min närvaro mycket. Inte bara när det kommer till positiv energi och drivkraft, tron på att vi kommer lyckas och att arbeta effektivt – detta kommer jag fortsätta med över internet! – utan tyvärr även när det kommer till praktiska detaljer.

Jag har sedan januari i år fått låna en bil gratis – en hjälp som har varit ovärderlig! – och betalar bensin ur egen ficka. Utan bilen hade vi inte kommit långt, då lokaltrafiken här är som den är. Ni kanske minns historierna om mina ”chapa-turer” de första tre månaderna när jag inte hade något annat alternativ till transport (se tidigare inlägg). Nu när jag åker, försvinner bilen med mig och mina kollegor kommer då inte ha något sätt att transportera sig. Vilket innebär att mycket arbete kommer upphöra – sponsormöten, besök på träningar, utdelning av material, åka och se på tjejernas matcher etc. etc.

För ca. $8 000 (~56 000 SEK) kan vi köpa en begagnad bil i mycket bra skick. Jag ber alla som vill vara med i Futebol dá força, och den fantastiska förändringen för tjejer här som projektet faktiskt medför, att hjälpa till för att samla ihop den här summan! Jag vet att det inte är den roligaste utgiften, eftersom pengarna inte går direkt till tjejerna – men ur ett långsiktigt perspektiv så kommer inte något komma direkt till tjejerna utan den här nödvändiga utgiften som transport innebär. Vi jobbar hårt här för att tjejerna ska få det som är deras rättighet – ett självständigt liv på sina egna villkor – och nu är det er chans att hjälpa till!

Prata med företag, organisationer, föreningar, fotbollsklubbar, kompisar – vem som helst som kan tänkas hjälpa till! Vi har 25 dagar på oss att samla in 56 000 SEK – och vi kommer klara det om alla hjälper till!

Futebol dá forcas kontonummer i Handelsbanken: 555 983 048 med clearingnummer: 6151.

Nedräkningen börjar nu.

Tränarna jobbar på bra i hård motvind

Bento och hans tjejer ”Craques de Hulene” (Talangerna från Hulene) och Higino och hans ”Panteras” (Panterna) spelade match på Campo de Albazine – på eget initiativ! Bägge tränarna är unga killar som tränar sina tjejer nästan varje dag och deras drivkraft behövs för att få tjejerna till fotbollsplanen. Det är inte lätt att bli talang, vare sig du är från Hulene eller Albazine, om du är tjej. Under matchen kom en av Higinos tjejer springande till sidlinjen för att prata med sin coach med darrande underläpp: ”Snälla, snälla, prata med min mamma! Hon säger att jag inte får spela mer för att jag måste hem. Snälla, jag vill bara få spela klart matchen. Prata med henne, Coach!” Flickan var nära till tårar och Higino fick springa bort och prata med den bastanta mamman som ville att hennes flicka skulle hjälpa till hemma snarare än att smutsa ner sig på en fotbollsplan. Som tur var lyckades Higino övertala henne för den här gången och flickan fick spela klart matchen. Det är bara att hoppas att Higino och alla de andra alltid har turen med sig!

En annan lokal tränare, Inaçio, som också var där och tittade på matchen tittade menande på mig och sa: ”Där har du problemet med tjejfotboll..” Och jag kunde först inte mer än nicka, innan jag återfick krafterna och svarade beslutsamt: ”Det kommer ändras snart!”.

”Panteras” vann med 1-0 efter en tuff match med två jämnstarka lag. Och jag tror att till och med mamman måste ha varit tvungen att le efter att tjejerna gjorde mål på hemmaplan och planen stormades av barn tjutandes av glädje!  


Och trots motståndet tränarna möter, fortsätter de att ta egna iniativ! Higino och Bento möts igen på lördag, och på söndag spelar Higinos Panteras mot Sualés Rebeldes F.C. 

Zixaxas tjejer fortsätter!

Laget som jag var tränare för i slutet på förra året som pilot projekt, Zixaxa, är numera uppdelat i två lag eftersom de är så många tjejer som vill spela, Costa do Sol och Vulcano. Några av tjejerna har bytt lag till ett tredje, Paradise.

Oavsett lag som tjejerna spelar i är det fantastiskt att se hur de fortsätter kämpa för att få spela och att de utvecklas mer och mer! Tjejerna som nu spelar i Paradise, bytte lag av den enkla anledningen att de vill vinna ligan i år igen och ansåg sig ha bättre chanser där än i gamla Zixaxas numera två lag - målmedvetenheten är på topp!

Costa do Sol och Vulcano spelade första matchen mot varandra i helgen och jag var där och tittade. I Costa do Sol spelar i huvudsak de äldre spelarna medan Vulcano nu är ett ungdomslag. Costa do Sol vann med 4-1, men de unga tjejerna i Vulcano kämpade på hela matchen trots att krafterna tröt i slutet (och då två mål till trillade in). De tjejer som förra året i Zixaxa inte fick så mycket speltid har nu tagit över som starka spelare för Vulcano, och de har utvecklat både sitt spel och sitt självförtroende!

Det var jättekul att träffa "mina" tjejer igen, vilket tyvärr inte alls blir lika ofta nuförtiden då projektet tar upp all min tid. Och tjejerna var glada att "Coach Cis" äntligen kom och stöttade dem från läktaren! Bägge lagen vill egentligen att jag ska träna enbart dem, men jag har sagt att jag förblir alla tjejers tränare oavsett vilket lag de spelar i. Jag var därför även och såg Vulcano - Paradise och ska på söndag se Costa do Sol - Paradise, Coach Cis måste ge alla lika mycket uppmärksamhet för rättvisans skull.

Under matchen mellan mina gamla tjejer i deras nya lag, var det en ung man i publiken som så många andra drack öl. När flaskan var uppdrucken kastade han den vid sidan av planen, av gammal vana. Jag kallade honom till mig och frågade om han spelade fotboll, vilket han gjorde. "Gillar du att spela på en fotbollsplan som är full av skräp och glassplitter?" frågade jag då. Han tittade konfunderat på mig och skakade på huvudet. "Då kan du vara snäll och hämta den där glasflaskan och slänga den i papperskorgen här utanför!" Hans kompisar skrattade åt honom och höll med mig. En av mina gamla spelare (numera spelare i Paradise) som stod bredvid mig förklarade glatt för killen: "Du förstår, hon är från Futebol dá forca, och då kastar man inte skräp sådär hur som helst så det är bäst att du gör som hon säger!" Killen tog sitt förnuft till fånga och gick och hämtade glasflaskan och gick sedan snällt och kastade den i papperskorgen efter att ha bett om ursäkt en miljon gånger - det går att göra skillnad bara man börjar med ett steg i taget!

Tyvärr har en av mina gamla spelare, Elia, tagit ett steg bakåt. Eller för att vara mer exakt, hennes man har tagit steget åt henne. Elia är 20 år gammal, gift och bor med sin man som nu har förbjudit henne att spela fotboll. Jag erbjöd mig att prata med honom, men hon sa att det bara skulle göra saken värre. Hon har fått tillåtelse att springa för att få lite träning och hoppas att hon så småningom kan börja spela igen. Jag är fortfarande chockad över att tjejerna inte får bestämma sådana här saker själva, men det är så verkligheten för tillfället ser ut. Glädjande är i alla fall att Futebol dá forca redan har ändrat detta för minst 400 tjejer - och mer ska det bli!